Det är en himla massa klurigheter med lydnadsträning!
Inkallning till exempel. Det är en utgångsposition, ett supersnabbt springande (men inte supersupersnabbt så man inte hinner stanna i 2:ans inkallning sedan) och en ingång.
Delar att träna var för sig:
Kvarsittande
Springa superfort mot matte
Ingång
Kvarsittandet kan vi
Springa superfort mot matte kan vi
Ingångar kan vi
Sätter vi ihop det får vi en pudel som tjuvstartar, springer snabbt men inte supersnabbt och sätter sig snett i ingången.
Alltså måste man dela upp det igen. Typ, springa supersnabbt och göra en bra ingång utan kvarsittandet och sitta kvar och springa supersnabbt utan ingång. SEN kan jag sätta ihop det till ett färdigt moment. Då är inkallning nog det momenten med minst delar. Phew! Vi har mycket att göra!
Som vanligt håller jag inte min plan utan började med lite ställande under gång. Han är hemskans duktig den lilla hunden. Jag backar och har honom framför mig. Då tycker den lilla hunden att han ska backa också, bredvid mig helt rakt. Mycket, mycket söt hund som tänker väldigt bra. Nu var det inte det vi ville denna gången men ändå! Han fick till ett riktigt bra ställande till slut! Han la helt spontant in ett hoppstå. Det har vi aldrig tränat på men han verkade tycka att det var bra så då belönade jag som tusan sen var vi fördiga för idag. Jag skrev upp i vår träningsdagbok och Fossing gick och rensade upp nattens skörd av harbajs.
I morse ville han ha min macka, då gick han och hämta apportbocken, som jag glömt på soffbordet och la den i mitt knä. Ja, han fick smaka! Har jag sagt att jag har världens bästa Fossinghund?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar