Han tar den, han håller, han släpper. Han tvekar, han håller löst och han släpper när det passar men skit i det!
Jag har pajat det momentet tror jag. Han blir helt olycklig när vi tar fram apporten... Det är just att jag sitter framför honom med apporten i handen som verkar knepigt. Så nu skiter vi i det så att vi inte förstör apporten för all framtid. Han har förstått att han ska lämna av den, det är när han ska hålla kvar som det blir bekymmer. Inte värt att bråka för i dagsläget.
Vi har börjat fila på ett "sitt kvar". Det var typ 100 år sedan, minst, som vi tränade på det så jag måste säga att det gick rätt bra. Jag tänkte börja med lite inkallning men lilleman har lite strulig mage och är trött från igår så det är inte läge just nu. Han är lite off.
Nu när jag tänkte att jag skulle skita i att han ska ha hakan i backen vid platsliggningen så började han bjuda på det själv. Han ligger helt obekvämt. Ser det ut som i alla fall ;) Så nu blir det nosen i backen i vilket fall. Han är söt den lilla hunden. "Matte jag är lite trött idag, jag orkar inte apportera och springa så mycket men vi kan träna platsliggning". Så la han sig och tränade platsliggning. Duktig liten pudel.
Pontare skulle dragit ut två tänder idag men vi kom ingenstans i morse med den skruttiga röda Opeln så vi fick snällt stanna hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar