Är jakt alltid jakt?

Detta har jag funderat på ett tag. Det kan hända att jag skrivit om det tidigare men jag tror inte det.

Fossing är himla glad i djur. Alla djur! Han blir helt tossig och vet inte riktigt vad han ska göra med sig själv.

Det finns en film som jag aldrig orkade göra klart som visar Fossing när han hälsar på får. Det är tyvärr så att jag missade lite av denna socialiseringen när han var en liten plutt. Jag tänkte faktiskt inte på det. Han är rätt världsvan och åker spårvagn och kan gå i stan men andra djur är han inte helt bekväm med. Men även de djuren han träffade rätt tidigt reagerade han rätt starkt på. Han var ju med i stallet tidigt men tyckte att hästarna var livsfarliga och sedan satte han näsan på staketet och efter det blev det aldrig riktigt bra. Jag har inte tränat jätte mycket heller i och för sig.

Men alltså, om fåren på filmen springer iväg så kommer Fossing vilja springa efter. Men är det verkligen jakt? Hade det varit en hund på andra sidan staketet, eller ett litet barn så hade Fossing betett sig nästan likadant (vid denna tidpunkt då Fossing var som mest tonårig vill säga). Han älskar levande varelser och vill pussas med allt. Stora djur, typ älgar och stora hästar, tycker han är läskiga men andra djur vill han bara leka med. Tycker jag att det verkar som i alla fall.

Sedan reagerar han klart rent instinktivt när det studsar förbi en hare mitt framför näsan på honom. Han är ju trots allt hund. Men jag inbillar mig att han inte är en jaktgalning utan mest en damphund. Han vill springa efter för att det hände något kul.

En hund med mycket jakt, nu pratar vi om synretning, det finns en himla massa olika former av jaktinstinkt, borde ju triggas på andra saker som rör sig. Eller? En vinthund t.ex som ändå måste ses som den mest extrema jakthunden när det gäller synretning kan du ju trigga genom att dra något framför näsan på den. Det skiter Fossing fullständigt i. Vet han att det bara är en tråka trasa så skulle han inte göra många knop för att fånga den. Om inte jag springer först eller har taggat honom rejält. Kastar jag en boll springer inte Fossing alltid efter och springer han efter är det inte alls säkert att han tar bollen. Han brukar glömma på halva vägen vad det var han höll på med och börja med annat.

Däremot om ett litet barn springer då blir det en jäkla fart på den lilla vita hunden. Barn kan man ju leka med!! De är superroliga! Han tycker inte det är superkul att jaga andra hundar utan vill helst bli jagad själv.

Är jakt alltid jakt eller är det bara en brist på lydnad?

Fossing har varit lika hysterisk på andra hundar som på rådjur, skillnaden är att andra hundar är lättare att få tag på och träna med än vad rådjur är.