Det pratas väldigt mycket om att man måste hinna med så himla mycket med valpen. Socialisering måste ske innan 12 veckor annars är det kört! Nu har väl kanske jag gjort det lite enkelt för mig genom att välja hundar som är väldigt sociala och trygga i grunden. Då blir inte socialiseringen lika avgörande. Sedan har jag ju två vuxna hundar som lär valpen de allra viktigaste: Att umgås på alla sätt, sova tillsammans, leka tillsammans, tugga tuggben tillsammans osv osv.. Sedan behöver ju valpen naturligtvis se andra typer av hundar och och få goda upplevelser men är hunden trygg i grunden så kommer den i balla ur för att den ser en mops.
Nu har Hobbe varit här en vecka och reagerar fortfarande inte på sitt namn. Vi har ingen relation riktigt än. Han ser inte mig som något som har resurser. Det är himla mysigt att sova nära mig vilket ändå visar att han känner sig trygg. Det är det man behöver när man är 9 veckor och precis flyttat från mamma och syskon.
Denna första vecka har bestått i att lära känna familjen och spana in närområdet. Det är nya saker varje dag, han har fortfarande outforskade hörn i trädgården. För min del har denna veckan mest bestått i att observera valpen.
Hur reagerar han på nya människor?
Hur reagerar han på barn?
Hur agerar han när han blir rädd?
Vad tycker han om leksaker?
Vad tycker han om mat?
Hur är han med de andra hundarna?
Osv osv. Alltså, vad är det för krabat jag har fått hem och hur ska jag hantera den närmsta tiden för att han ska bli så lätt som möjligt i framtiden.
Nu har det visat sig att han är väldigt social, han springer gärna fram till vem som helst och pussas. Han följer gärna med vem som helst hem också. Det är väldigt trevlig med sociala djur för det underlättar i väldigt många situationer. Skulle ett litet barn rulta fram så händer det inget, möjligtvis att barnet välter av alla pussar men det överlever man. Det är väldigt gullig med en liten liten valp som jätteglad kommer rultandes fram till folk. Det är inte lika gulligt i november när valpen är en unghund som badat i en gyttjepöl och springer fram och hoppar på någon..... Det är dessutom inte så kul att möta andra människor när man har tre överlyckliga hundar i koppel som tillsammans väger 90kg. Därför får inte valpen springa fram till någon nu heller. Valpen hälsar sist, om den hälsar övht. det är väldigt lätt ordnat genom att ta upp valpen i famnen och själv inleda konversation med den man möter. Då behöver man aldrig kräva något från valpen. Man bygger en god vana. Lika viktigt om du har en lite mer socialt osäker valp för då slipper den ta ansvar för vem vi möter men det lämnar jag till en annan gång. Nu får valpen bara hälsa på de vi känner, resten säger jag nej till. De får bli hur sura och förnärmade de vill. Det är min valp, vill man gosa med en valp för man skaffa sig en egen. Jag kladdar inte på andras tillhörigheter och andra kladdar inte på mina. Mycket lättare när man bor på landet. Här finns inte en själ ute när hösten kommer.
Alltså, steg 1 med valpen: analysera hur social valpen är och skapa förutsättningar för att reglera det till en lagom nivå. Se vad som behöver dämpas och vad som behöver lyftas fram. Analysera andra egenskaper som du vill lyfta fram/dämpa för att ni ska få en sådan bra tillvaro som möjligt.
Steg 2. Lär valpen att vara i bur och bakom galler. Skittråkigt! Men så viktigt! Lär sig valpen att sova i en bur och vara instängd kan jag ha med den i princip överallt utan att jag behöver ställa några krav på valpen. Jag kan även, utan att gå in i konflikt sätta undan valpen när den blir stökig. Den finns ingen anledning för mina hundar att busa inomhus. De har nästan 2000kvm utomhus. Inomhus vilar man. Även om man är valp. Naturligtvis finns det leksaker och saker att tugga på i hela huset. Man måste inte sova men 3 stora hundar på 65 kvm måste ta det lugnt inomhus annars har vi inget hus kvar. Valpen behöver även kunna sitta bakom en grind medan man träna eller gör något med de andra. Jag kan på så vis skapa goda vanor utan att egentligen ställa några krav.
Steg 3 skapa en god relation. Visa valpen att du har koll på läget. Att du är skojig och en resurs, en trygg person att lita på som även sätter även gränser. Detta kanske inte hamnar som steg 3, det håller på hela tiden men kommer som steg 3 då det för min del inte händer så mycket den första veckan. Nu den första tiden handlar det mest om att vila tillsammans, gosa, leka lite när tillfälle ges. Alltså ta tillvara på det som kommer naturligt.
Nu utgår jag från min valp och det jag sett hittills, jag kanske ändrar mig när jag ser nya saker.
Jag är otroligt glad över de stora hundarna jag har samt trädgården. Det ger så mycket till valpen. Nästa vecka ska han få följa med till jobbet, då blir det andra grejer men det är det vi gör den veckan.
Överarbeta inte, lev din vardag så som du brukar leva. Se vad du behöver dämpa och lyfta fram. Jobba på det och strunta i resten. Jag vet inte hur många som sitter vid parkbänkar för att passivietsträna sina hundar. Jättekonstigt situation och helt onödig i min värld. Jag har aldrig suttit ensam på en parkbänk så varför ska jag lära min hund att koppla av där? Ta hellre med valpen till en uteservering när du ändå ska träffa någon. Ta med ett tuggben eller sätt valpen i en bur. Låt den sitta i bilen och fika utanför bilen om den löser det bättre. Det är en mer naturlig situation och blir mer självklar för hunden.Skapa förutsättningar för att det ska funka utan att behöva kräva massa saker. Låt valpen följa med i din vardag men träna inte på saker den inte behöver kunna som vuxen. Alla hundar behöver inte kunna samma saker. Vissa saker löser de ändå när de är tillräckligt gamla. Vänjer sig valpen vid att hänga på och ta det lugnt så kommer det i andra situationer också. Upptäcker man att valpen verkligen behöver vissa saker ska man naturligtvis lägga lite krut på det. Men för mig finns det ingen vinning i att lära valpen åka spårvagn för att den ska miljötränas. Jag åker aldrig spårvagn och skulle jag göra det så kan jag ta med Ebbot som åkte spårvagn när vi pendlade till jobbet. Det tar bara onödig tid och energi både för mig och valpen att åka spårvagn för sakens skulle. Åker man däremot spårvagn ofta så kommer hunden lära sig det ändå, utan att träna.
Framförallt, låt aldrig en liten valp få vinning i att stöka. Låt den stöka men titta inte på den, gör inget med den. De kopplar ganska fort att om de vill åt något måste de lära sig att ta det lugnt.
Naturligtvis uppstår det problem och svårigheter, ibland bedömer man läget fel, då tar man med sig det och gör på annat sätt nästan gång.
Det finns nog lika många teorier om detta som det finns hundar men såhär tänker jag.
 |
| Att bara vara, mellan liten gul hund och stor gul hund är min plats just nu. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar