Tänkte jag i morse när jag tog på mig skorna och skulle ge mig av till SM i Falkenberg. Jag har haft en röten vecka och en minst sagt röten helg och jag vet så himla väl att man ska inte ta med Fossinghundar om man inte är helt i balans för Fossinghundar tappar förståndet helt då.
Så lite halvstressat stoppar jag in Fossinghunden, en bur och en stol i bilen. Väl framme inser jag att jag orkar inte kånka på bur och stol samtidigt som jag har en Fossinghund i snöret så jag väljer att ta med stolen...... Att det inte går att sitta på en sådan stol när Fossing är med hade jag visst glömt.... Man välter.... Kanske skulle valt buren ändå?
Fossing är hysterisk. Han har aldrig sett en hund tidigare, eller människa, eller en fotbollsplan....
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över att Fossing faktiskt bara beter sig så som jag känner mig.... Är jag lugn är Fossinghunden lugn, är jag stressad är Fossinghunden stressad.... Jag tycker inte att jag är så stressad, Fossinghunden håller inte riktigt med.... Och när jag tänker efter så har han nog rätt Fossinghunden... Han är den mest känsliga och den mest tjockskallade hunden jag någonsin mött.
Det kanske inte är Fossing det är fel på... Han råkar bara vara lite mer tydlig i sina känslor.... ;)
Nyttigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar