Är man stor måste man vara snäll.

Vi har haft barn på besök över midsommarhelgen. Minsta barnet är 10 månader. WHAAAAAT?! Vad är det för något säger Fossing??? Fossing reagerar på ungefär samma sansade balanserade sätt som han gör när han ser en kanin.... Fossing sov inte många minuter första dygnet.

I början på dag två började Fossing dämpa sig såpass mycket att han kunde vara i samma rum som barnen och i slutet av dagen så kunde man faktiskt låta Fossing vara relativt nära. Detta slutade med att bebisen gav sin badanka till Fossing. Jag vet inte vem som var nöjdast över detta. La man badankan bredvid bebis så tog bebis badankan och gav den till Fossing som tog den så fint så fint ur bebis hand. Fossing lämnade sedan tillbaka ankan till bebis och så höll det på. Världens bästa Fossinghund!

Det som gör Fossing så fruktansvärt svår och jobbig att ha med att göra är att han blir hysterisk för samma sak hela tiden. När han har vant sig vid att bebis sitter i en stol så måste han vänja sig vid att någon bär bebis, sedan är bebis ute, sedan sover bebis osv.... Detta gäller i princip allt. Fossing blir tex fortfarande hysterisk om han ser en hund med krage. Trots att Fossing är på djursjukhus nästan varje dag och ser hundar med kragar väldigt ofta.

Fnatt är lite mer "Vad är det? Har den något jag vill ha? Nä, skit i den då....." Det är rätt skönt! Fast jag skulle å andra sidan aldrig låta Fnatt leka med en badanka och en bebis. Fnatt bryr sig inte så mycket om det är en bebis det är HANS badanka PUNKT.