Vi har varit på läger, brukspudelläger på Tånga Hed. Pust och stånk och stön tänkte jag. Fossing kommer få diarré, kräkas på nätterna och stressa sönder sig. Fnatt kommer troligtvis försöka äta upp allt som rör sig.
Men så fel jag hade! Fossing skötte sig exemplariskt och Fnatt försökte bara äta de pudlarna som som inte uppförde sig. I bilen beter sig mina hundar som två svin dock.... Det ska jag försöka bli av med men det är inte helt lätt.
Fossing spårade till och med! Bättre än vad han någonsin gjort. Han kunde träna också i korta intervaller. Helt otroligt! Magen höll hela vägen med. Han har förvånat flera gånger. Han kunde till och med vara lös på plan i tisdags utan att dra fram till alla hundar han såg. Han var faktiskt inte framme hos någon.
Så nu ska Fossing i hårdträning! Han ska anmälas till en agilitykurs i höst tänkte jag, så nu ska vi träna på att träna.
Fnatt verkade dock lite besvärad i sin rygg. Om det beror på rehaben eller om det beror på något annat är lite svårt att säga. Det går lite upp och ner. Nu har jag i vilket fall, på inrådan av veterinär, avbrutit träningen i väntan på nya bud. Imorgon har vi en inbokad tid hos sjukgymnast. Ska se vad hon säger, eventuellt blir det en CT. Men jag, amatörmässiga jag, tycker ändå att han verkade svara rätt bra på balansbollen. Han verkade inte besvärad av att stå på den och han blev fort rätt duktig på det vilket borde vara positivt tycker jag. Däremot verkade han bli trött i sin rygg efteråt. Han är väldigt stel i sina bakben, han vill inte sträcka bakåt men ibland är det precis som att det släpper. Då får han en liten annan gångstil och sträcker bakåt. Han går även rakare i sin rygg nu. Innan var han lite mer krum.
Det kan vara så att jag tränade lite för mycket. Det var lite svårt att avgöra. Om det hade varit en själv så hade man ju ställt sig och balanserat och klockat 20 sekunder eller vad de nu kan vara men det är inte riktigt lika lätt med hundarna. Vi hoppas i alla fall att vi kan ta upp träningen snart igen och att plutthunden snart blir bra! Jag ska se till att få ett väldigt detaljerat träningsprogram imorgon. Det var lite svårt i och med att jag inte visste riktigt vilka möjligheter jag har och hur det skulle fungera. Det är lite för kallt för att simma i havet och det kanske man inte gör 2 gånger per dag utan 1 gång. Om man simmar på morgonen, hur många sekunder ska man balansera då liksom? Man har ju aldrig några frågor när man sitter med veterinären men sedan kommer ju 100 frågor.
Han börjar bli understimulerad den lilla plutten :( Han har nu fått komma ut så att han fått göra det han ska men inte mer sedan i onsdags. Det är värdelöst att vila en rygg, den används ju hela tiden.
Jag blir så fruktansvärt ledsen. Pontus mådde så otroligt dåligt och jag har inte lust att gå igenom detta igen. De behöver inte alls vara samma med Fnatten men det är svårt att tänka positivt när man har Pontus så nära i minnet. Det är så hemskt att se en hund som så gärna vill vara till lags, både Pontus och Fnatt vänder verkligen ut och in på sig själva för att göra rätt, men som inte mäktar med det när de har ont. Pontus kunde ena dagen ha ett tålamod som inte var av denna värld mot gangstern Fossing för att dagen efter flyga på Fossing som låg och sov...
Fnatten kan komma ut bilen och vara jätteglad, bjuda på beteenden och vilja träna och inte bry sig om något annat i hela världen för att 30 minuter senare göra utfall mot barn. Det är lite dr Jekyll och mr Hyde över det hela. Det är långt ifrån vanlig tonårsförvirring. Han är otroligt snäll och otroligt opålitlig på samma gång. Han är mycket jämnare i sitt humör nu när han går på smärtstillande. Ont i hjärtat gör det och det är många tankar som far omkring just nu.
 |
| Sötaste Pontushunden! |
