Fossing är en jävligt jobbig hund. Han kan få för sig att han absolut inte ska komma in från trädgården. Detta kan göra mig så jävla förbannad. Han kan även få för sig att han inte ska följa med på promenad om han måste ha koppel på sig. Har man då 1500 kvm tomt så är det helt omöjligt att få tag på hunden. Detta är riktigt kul kl 5 på morgonen....
Detta är något som framförallt kommer fram när Fossing har lite tråkigt. Igår kom husse och hämtade hundarna på jobbet, jag var inte hemma förrän sent på kvällen och sedan lite sovmorgon på det. Hundarna har alltså tagit de ganska lugnt sedan igår morse. Då tycker Fossing att det är dags att piffa upp vardagen lite. Han vägrar komma in. Jag blir så arg så jag vet inte var jag ska ta vägen. Fossing är så fruktansvärt medveten om att ingen kan ta honom, oftast inte ens andra hundar, när han lägger den sidan till. Han är rätt snabb. Jag får dessutom inte ge mig. Vad gör man?
Det hjälper ju föga att stå på 4 meters håll och gorma för att man är förbannad..... Jag hade inte heller kommit in till mig i det läget. Jag hade troligtvis vridit av honom öronen om jag fått tag på honom.....
Jag tog Fnatten och stoppade in honom i bilen och åkte ner till grannen.... Utan Fossing. Vi var borta i säkert 4 sekunder men det räckte. Fossing kom in! Han fick lite godis här inne och fick sedan komma ut igen.
Det sägs att hundar inte kan koppla ihop saker när det blir för långsökt. Men Fossing är rätt långsökt helan han så han kopplade definitivt ihop att om man inte kommer så missar man kanske något. Det är dessutom inte alls kul att bli övergiven i trädgården.
Ger man sig in i leken får man leken tåla.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar