Fossing börjar bli en helt vanlig hund

DET trodde jag aldrig. Idag har han varit med inne i klubbstugan på brukshundklubben och planerat lite kurs. Fossing har så himla många kompisar på brukshundklubben. Alla är liksom där bara för hans skull. Matte är så tråkig bara och fattar liksom inte detta utan sitter som en bromskloss i andra änden av kopplet.

Det är ganska mycket pip och klagomål från Fossings håll men han finner sig faktiskt i situationen.

Nu brukar folk säga lite mer

"Nä, han verkar inte vara extrem, en vanlig 10 månaders lite överaktiv hund bara"

Tidigare har folk klappat mig på axeln och sagt

"stackars dig....." med ett litet ledsamt leende och sedan gått därifrån

Då tycker jag det är bättre att man tycker att Fossing är duktig för en 10-månaders hund..... 

Jag menar, hellre duktig 10-månaders än inte duktig alls. Sedan att Fossing snart är 3 kan vi förbise just nu. När han är 3 kanske vi har jobbat på bra och han är som en duktig 2 åring. Då är det inte långt kvar för när man är 3 så är man ganska vuxen och ganska klar.

Ni vet det där uttrycket "1 människoår är = 7 hundår" man kan räkna om det i Fossingår också. Faktiskt. Det är inte dåligt att ha en egen tidsskala.

Det är sånt bara Fossinghundar har.

Detta med lyktstolpar är inte helt självklart faktiskt....

Fnatt är lite av en lantis. Fnatt har bott på landet så länge han har lyft på benet. Här omkring har vi inte så mycket hundar. Det var jättemycket köer när vi åkte hem från jobbet idag så jag stannade i stan och tog en promenad. Ganska lugn sådan i utkanten av stan. Fossing strosar och tar en lyktstolpe i taget. Fnatt springer som en liten vessla kors och tvärs överallt. Kopplen är ett konstant kaos och Fnatt fattar ingenting. Verkligen ingenting. Det är nämligen väldigt viktigt för Fnatt att vara först fram till alla de intressanta dofter som Fossing hittar, det Fnatt inte har fattat är Fossing bara, nästan bara i alla fall, är intresserad av lyktstolpar. Det är där hundar kissar. De flesta hundar i alla fall. Hundar som Fnatt som lärt sig lyfta på benet mitt ute i ingenstans fattar inte alls hur man vet var det intressanta finns. Om man då dessutom irrar omkring i 180 knyck verkar det svårt att dra sådana avancerade slutsatser

Tänk om man var så stor som Fossing är och vet allt det där som Fossing vet. DÅ hade man varit cool!

Fossing-Cool liksom

Egentid

Fnatten fick komma ut på en alldeles egen långpromenad idag. När vi nästan var hemma så mötte vi Husse och Fossing som varit ute och sprungit. Jag blev hemskt glad, Fossing behövde ju också komma ut och röra på sig men efter att ha gått 1,5 timme är man lagom sugen på att gå en runda till.

Nu är hundarna trötta och nöjda!

När man blir riktigt riktigt arg....

Fossing är en jävligt jobbig hund. Han kan få för sig att han absolut inte ska komma in från trädgården. Detta kan göra mig så jävla förbannad. Han kan även få för sig att han inte ska följa med på promenad om han måste ha koppel på sig. Har man då 1500 kvm tomt så är det helt omöjligt att få tag på hunden. Detta är riktigt kul kl 5 på morgonen....

Detta är något som framförallt kommer fram när Fossing har lite tråkigt. Igår kom husse och hämtade hundarna på jobbet, jag var inte hemma förrän sent på kvällen och sedan lite sovmorgon på det. Hundarna har alltså tagit de ganska lugnt sedan igår morse. Då tycker Fossing att det är dags att piffa upp vardagen lite. Han vägrar komma in. Jag blir så arg så jag vet inte var jag ska ta vägen. Fossing är så fruktansvärt medveten om att ingen kan ta honom, oftast inte ens andra hundar, när han lägger den sidan till. Han är rätt snabb. Jag får dessutom inte ge mig. Vad gör man?

Det hjälper ju föga att stå på 4 meters håll och gorma för att man är förbannad..... Jag hade inte heller kommit in till mig i det läget. Jag hade troligtvis vridit av honom öronen om jag fått tag på honom.....

Jag tog Fnatten och stoppade in honom i bilen och åkte ner till grannen.... Utan Fossing. Vi var borta i säkert 4 sekunder men det räckte. Fossing kom in! Han fick lite godis här inne och fick sedan komma ut igen.

Det sägs att hundar inte kan koppla ihop saker när det blir för långsökt. Men Fossing är rätt långsökt helan han så han kopplade definitivt ihop att om man inte kommer så missar man kanske något. Det är dessutom inte alls kul att bli övergiven i trädgården.


Ger man sig in i leken får man leken tåla.....

Fossing lär sig hälsa på folk och Fnatt kräks 20 cm skunkar...

Fossing är ju bara lite drygt 2,5 år så jag tänkte att det var dags för honom att lära sig hälsa på folk. Han är ganska duktig ganska så ofta men i vissa situationer ballar han ur. Han ballar ju liksom ur ibland mest för att han är en Fossinghund.

Ofta fokuserar man på att lära hunden att inte hoppa. Jag är inte så mycket för att lära att inte göra något. Jag tycker det är bättre att man lär hunden vad den ska göra istället för vad den inte ska göra. Det blir lite schysstare att säga "gör så här så blir allt bra" istället för att säga "gör vad du vill men inte så, har du tur testar du rätt och då kanske jag belönar"

Framförallt om övningen handlar om att skapa trygghet så känns det mycket mer sunt att förklara hur man vill att hälsningen ska gå till. Just denna övningen handlade mest om att skapa trygghet faktiskt. För Fossing har inte så mycket problem med folk, han har problem med stress. Men när stressen blir för stor så reagerar han på allt omkring sig.

Vi började helt enkelt med att stå i en liten ring och prata om väder och vind, Fossing, jag och två statister. När Fossing lugnat sig och släppt statisterna så fick han ett varsågod och fick gå fram och hälsa. Hälsade han fint fick han en godis, hälsade han inte fint fick han ingen godis. Lätt som en plätt typ. Fossing är en ganska smart hund och började rätt fort bjuda på alla beteenden han kan för att få mer godis hos de snälla statisterna. SötFossing!

Nu är det inte så att Fossing inte kan hälsa på folk. Han kan bara inte hälsa på folk när han är urballad i stress. Han kan inte hantera människor riktigt när han är i en stökig miljö. Då kan han inte hantera någonting alls faktiskt. Min tanke var att om han reder ut och känner sig trygg med alla människor så har jag kanske fått bort ett orosmoment och kan då få en mindre stressad känsla i min lilla hund. Långsökt? Ja lite kanske men han svarade väldigt fint på övningen. Fossing tycker väldigt mycket om människor i vanliga fall så han tyckte detta var en himla kul övning faktiskt.

Bästaste Fossing!


Fnatt väckte oss allihop vid 5 i morse genom att kräkas upp en 20 cm lång leksaksskunk i soffan, den nya soffan. Den åt han upp i veckan, skunken alltså, soffan har vi kvar. Skönt att bli av med skunken tyckte vi nog båda två, jag slipper oroa mig för att behöva operera ut den och Fnatt slipper magont. Hur noga man än är att plocka bort allt så finns det alltid saker att äta om man är en Fnatthund. Skunken har bott på hatthyllan men måste ha ramlat ner.  Nu är skunken död och begraven i alla fall.

Helt ny attityd på Fossinghunden!

Det har hänt något med Fossinghunden. Han tycker det är superkul att träna. Han viftar på svansen och tar i och engagerar sig massor. Hur kul som helst!

Undra hur det kommer sig? Vi tränar ju mest bara trams. Massor av trams bara för att det är kul. Är det så att han känner att jag har släppt alla krav. Även om jag inte haft några krav medvetet har jag alltid velat väldigt mycket och undrat vad jag gör för fel som inte får det att fungera. Eller så kan det vara så att jag är tydligare vilket gör han tryggare. Han är ju faktiskt en rätt känslig hund. Eller så har han bara mognat? Fast jag har så svårt att se hur det skulle mogna fram. Han jobbar för godis nu som han aldrig skulle tittat åt för ett år sedan. Är det kanske magen som är bättre?

Ingen vet förutom Fossinghunden och han lär inte berätta. Intressant är det!.

Bästaste Fossinghunden är det i vilket fall!

Söt-Fossing tränar vänstersvängar/bakdelskontroll

Något fotgående lär han aldrig få till men bakdelskontroll har han. Söthunden!




Hans position är helt fel, det är jag som lyckats dra fram honom och nu orkar jag inte lägga tid på att rätta till det ;)

Bara vara

Det har varit en lugn hundhelg. Ibland behöver man bara få vara lite hund. Skitna ner sig, hitta på hyss, skälla lite på grannen, kolla om det finns kaniner under friggeboden, tugga på en pinne, tackla brorsan och sådana saker. Det har vi gjort denna helgen.

 

Det skulle kunna ha med att göra att jag är ganska så förkyld.... Men det låter inte alls lika bra ;) Hundarna är i vilket fall rätt sketna och verkar rätt nöjda!

TGIF

(Thank God It´s Friday....)

Blondie och de vita fluffen drar till cityskogen

Jag hade lite tid att slå ihjäl idag mellan jobbet och ett möte på brukshundsklubben. Kanske skulle passa på att promenera med hundarna någonstans där jag inte brukar promenera tänkte jag och åkte till Delsjön. Runt Delsjön är det 7,5 km. Ganska långt men en rätt normal promenad ändå. Fnattvalpen är ju inte så gammal så för honom är det ovanligt mycket promenad men gångbart.

Tar ut hundarna ur bilen och börjar knata ut på okänd mark. Fördelen med skog som ligger ganska så nära stan är att det är skog lite på låtsas och man kan gå på väl skötta grusade lagom breda vägar hela vägen runt. Så även om marken är okänd är den ganska lätt orientera sig i även för mig som vanligtvis går vilse med GPS.

Någonstans på vägen där jag tycker att jag gått ganska så långt men inte jättelångt så börjar det dugga lite lätt. Då inser jag att jag har träningsväst och fleecetröja på mig. Fantastiskt bra klädval i november månad. Jag kollade inte på klockan innan vi startade så jag har ingen aning om hur länge vi var ute men det måste varit minst en vecka i alla fall. Inte ens hundarna tyckte att det var kul i slutet.

Det absolut bästa är att jag tog denna promenaden för att fördriva tiden innan ett möte.... Jag var alltså tvungen att ha dessa blöta kläder på mig i 5 timmar till innan jag äntligen fick komma hem och ta av mig skiten.

Rätt nöjd med att jag har två uppsättningar regnkläder liggandes i bilen, till ingen nytta, och bara ett täcke till hundarna.

Nu har jag äntligen fått på mig torra sockor. Hundarna är mätta och torra och rätt belåtna. Jag är rätt nöjd över att jag kan sova 45 minuter längre imorgon för det blir ingen morgonrunda.

Jag är mindre nöjd över att jag gått 7,5 km i ösregn när jag redan var förkyld. Jag kommer må toppen imorgon!

Man blir faktiskt lite glad

Träffade idag en tjej som hittat min blogg och läst lite och undrade varför jag inte marknadsförde den mer. Markanadsföra kan man ju inte göra. Varför skulle någon vilja läsa det jag skriver tänker jag... och skriver vidare.


Man blir faktiskt lite glad när någon säger att det är kul att kika in här. 



Fast det skulle jag aldrig erkänna förstås.