Jag trodde aldrig jag skulle säga det men jag saknar det faktiskt lite

Fossing var ju bland det absolut värsta man kan tänka sig som unghund. Jag tror att vi har gått igenom i princip alla problem man kan ha... Han har nu blivit en ganska trevlig vuxen hund. Han är fortfarande rätt svår att ha lös, får han bestämma så är han gärna typ 100 meter bort och gör sitt liksom. Han drar dessutom rätt mycket i kopplet men annars är han en rätt trevlig hund. Han är nästan lite tråkig. Han gör inte mycket väsen av sig. Det är full rulle ute men inne vilar han mest. Han kan på sin höjd stjäla från bänken. Det är nästan så att jag saknar honom som unghund. Det är få hundar som hittat på så mycket hyss!

Lite lagom hade varit bra, men Fossing är inte typen som gör saker lite lagom.

Fast han är den absolut bästa Fossinghunden ändå! Världen bästa storebror!