Det är tur att man har en hund till

Jag hade inte överlevt annars! Jag kommer aldrig, aldrig ha en hund och behöva åka hem med ett tomt koppel till ett tomt hus. Ingen hund kan någonsin ersätta Pontus och tomrummet som han har lämnat men det är en fantastisk tröst att ha en annan som snart är helt ihjäl pussad och sååååå trött på mig! Det är strålande sol så vi ska ge oss ut på en långpromenad nu.

Lilleman var så deppig igår. Han ville inte göra någonting. Han bara låg och suckade. Det är svårt att inte förmänskliga honom men att säga att han inte saknar sin allra bästa vän är bara ljug. Jag vet inte hur mycket han förstår eller inser men han tycker helt klart att det hade varit bättre om Pontus varit här. Inte Pontus som åkte för han var väldigt, väldigt arg men den riktiga Pontus. Lekfarbror Pontus. Såhär såg han ut när vi träffade honom första gången och han var lekfarbror åt en hel drös med valpar. Det var Pontus förtjänst att vi fick med oss lilleman hem. Eller Anitas med då naturligtvis men det var Pontus som charmade oss totalt när vi var där nere och hälsade på för första gången.

Bilden är lånad från www.kennelnevis.se