Lilleman pallar inte riktigt. Jag har vetat det länge men inte velat inse. Han är 2 år nu och detta har varit återkommande under hela tiden. Hans mage klarar inte riktigt av det jag vill. Han har mått jättebra nu i höst men nu har han varit dålig till och från över 1,5 månad, ungefär så länge vi gått kurs och tränat. Han har en känslig mage och han har lätt för att gå upp i stress. Han vill så mycket. Han är den bästaste bästaste lilla hunden och jag har stora förhoppningar om att han kommer landa i sinom tid. Men kombinationen av aktivitet och mycket godis blir inge bra. Han behöver tid mellan varje gång att återhämta sig vilket gör att vi aldrig kommer någonstans. Han är dessutom kräsen så jag kan inte belöna med vad som helst. Leksaker fungerar på hemmaplan men är inte alls lika intressanta annars. Förhoppningsvis kommer han landa med åldern och då kommer magproblemen att lösa sig också.
Bästaste bästaste lilla vän. Vi som kommit så långt! Vi har gjort massa omöjliga saker och har massa omöjliga saker kvar att göra men det blir inte nu. Jag tror det är dags för mig att inse att han behöver lite lugn och ro. Vi får mysa och busa här hemma tills allt känns stabilt och bra.
Jag är grymt ledsen! Jag har suttit här i soffan och vridigt och vänt på allt och det känns jätte tungt. Det kan verka fånigt eller dumt men jag har lagt så mycket kraft och energi på denna hund och vi har kommit varandra så nära. Vi var ju på gång nu och skulle ut och jag började känna att det faktiskt inte var någon omöjlighet att faktiskt komma ut och tävla så småningom.
Nu blir det till att lära oss simma, ta långa promenader leta efter onödiga saker i trädgården och bara driva omkring. Han är fortfarande tonåring så det finns en del vardagslydnad kvar att göra så det är så det får bli. Så får vi se nästa år. Vilken himla tur att vi slipper stan och alla hundmöten och skit rent ut sagt så att vi kan ta det lugnt på riktigt.
Jag mår dåligt. Jag borde gjort detta för längesedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar