Örat läkte... Det trodde jag aldrig!

Det läkte ihop helt trots att det var i två delar efter att Pontus varit där och tuggat. Himla bra faktiskt!

Man blir lite trött i framtassarna av att hålla på och flytta och sånt....

Pust!

Va? Vadå ligger inte ordentligt?

Fullt upp!

Jobb jobb, jobb... Jag jobbar måndag till lördag denna veckan. Skulle börjat skriva på mitt examensarbete igår egentligen. Lägenheten ska fotograferas på måndag så att den kan läggas ut till försäljning så den ska städas och piffas. Pust!! Den lilla pudeln har lite semester. På söndag kommer valpen! :)

Piggare

<3

Nu hoppas jag att jag snart kan skriva om lite positiva saker här!!

Ny frilla och en extremt dålig mage.....

Kolla här! Kolla svansen!

Jag får inte döpa min valp som jag vill så nu måste husse gå omkring med en hund med töntig svans. Mohahahaha ;) Jag ska fixa de där förbannade benbollarna fram!

Han är såååååå dålig i magen :( Det kommer rent blod. Jag har pratat med veterinären och är det en irriterad tarm så gör man inget. Ger det sig inte eller är en ren blödning så måste jag åka in. Alltså en blödning på det sättet att tarmen är skadad och måste sys ihop. Men det tror jag inte. Nu sover han äntligen så jag hoppas innerligt att han är på bättringsvägen. Älskade hund!!!! Vi firade lite igår att vi ska bo kvar här och då fick han ett märgben. Han brukar få de med ganska lite märg och det brukar inte vara några som helst problem. Vilket man annars kan tro när det gäller honom. Men detta var inte alls bra tydligen. Inga mer märgben för Lilleman!!

Jag klippte honom i morse och då verkade han naturligtvis inte dålig. Såhär söt var han när jag åt frukost innan magen brakade. Plutthund!

Matte jag är jätteduktig på platsliggning med hakan i backen, kan jag få smaka?!

Så, då var det liksom avslutat.

Jag har sagt upp Pontus försäkring, han har fått en liten plats på hyllan ovanför min säng. Hans lilla IKEA råtta (som är helt platt efter att ha legat under bädden ;) ) hans fina halsband och ett kort är placerade i sovrummet.

Jag har inte förmått mig att ringa Agria innan, knepigt men så är det. Nu kommer valpen om en dryg vecka. Han ska bli direkt inputtad i Fossings lydnadskurs. Fossing har semester så valpen får ta hans plats. Spännande spännande. :)

Vi hittade skog!

Yeay! :)

Vi har nästan accepterat att vi har massor av stränder och en himla massa åker men inte så mycket annan natur. Stranden är helt fantastisk men att gå i skogen en vårdag är nåt särskilt!

Fossing är fortfarande ganska så döv så han fick inte vara lös så mycket men oj vad han tyckte det var kul med lite riktig skog! 1,5 timme var vi ute och då vände vi efter ett tag. Jag har tenta i veckan och har inte riktigt tid med några äventyr på obestämd tid.

Jag tror vi bor på världens bästa ställe!

Fossingar på stranden!

Nöjd <3

Det är inte riktigt som vanligt

Han är lite deppig den lilla hunden. Det är tråkigt att vara ensamhund! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med honom. Han ligger här och suckar men har knäck i öronen när vi är ute och är inte direkt intresserad av att göra något. Men det går över hoppas jag. Jag tentar denna veckan och är mitt i en flytt så det är kanske lika bra! ;)

Jag måste säga att det är lite märkligt ändå

Fossings mage är nu helt bra. Den var lite orolig i början av veckan men nu är den bättre än vad den varit på månader.

Han får köttbullar, korv, annat godis, han får sin mat blandat med Pontus gamla mat. Alltså inga restriktioner egentligen. Lever är jag sparsam med för det är lite starkt men det är ju inte direkt något som gör honom unik.

Undra om det är så att jag här och nu bara ska dra slutsaten att det är stress som gör det? Han har bara gått här hemma och skrotat i en månad drygt. Vi tränar lite när andan faller på och vi kör lite trick sådär men det är allt annat än avancerat vill jag lova. I början på veckan, eller i slutet på förra veckan var han väldigt orolig för Pontus var så knäpp och sedan försvann Pontus. Vilken kanske var anledningen till att magen blev sämre då.

Han var ju även bra i höstas och då gjorde vi inte heller mycket. Det är kurs igen om en vecka men jag tror inte jag tar med Lilleman dit. Han får gå här hemma och skrota så får vi se om magen stabiliserar sig. Det är ju faktiskt så att om magen varit dålig så kan det ta upp till 6 månader innan tarmen är fullt återställd och så lång tid brukar han inte få. Kanske var jag lite för ivrig när han var liten :-/

Fossings träning tas upp igen nästa vår. Det kommer bli fruktansvärt svårt att låta bli... Men jag måste nog.

Fnatt

Abott

Börje

Buse

Räser

Flux

Frans Jäger

.....

Valpnamn

Det är svårt! Förslag mottages tacksamt!

Jag vill att han ska heta Fjant men husse håller inte med.

Fjant
Trassel
BoKasper
Trubbel
Bob
Pajas
Hobbe

Det är liksom stopp där....

Vita öron kan ge döva hundar.

Är det inte så? Fossing har typ supervita öron. De kan ju inte bli mer vita än såhär

Jag tror att det är därför han inte lyssnar!!!!!! Han har blivit helt stendöv! Han ser spöken också, jag funderar på om jag kan börja tjäna pengar på honom? Som ett medium liksom.

Eller så är det hålet i örat han fick av Pontus som gör att det brusar lite mycket? Det kan vara så faktiskt.

(han ska klippas.... han ska klippas massor, vilken dag som helst!)

Fisförnäma Fossing apporterar...

... inte vad som helst.

Ostron ska det vara! Fast tomma ;) Dagens fångst från morgonpromenaden. Han har bra smak Fossinghunden, pinnar är för loooooosers! ;)

Det är nästan alltid bråttom, nästan.

Är man en liten Fossing hund så har man oftast rätt bråttom överallt, hela tiden. Förutom på morgonen

Husse har inte heller någon brådska på morgonen, milt uttryckt.

Tji fick Fossing för jag såg en hare i trädgården när jag satte på kaffe, där missade han något. HA!

Hela historien om Pontus framgår inte här. Är det någon som vill veta hela historien är det bara att höra av sig. Jag orkar inte riktigt formulera det här just nu.

Beslutet togs när han slutade umgås med Lilleman och bara slogs och när han började dra sig undan från oss. Han slutade ligga i sängen och han ville inte att man rörde vid honom, trots smärtstillande. Detta var en extremt social och kelig hund. Kort fattat.

Beslutet kan verka hastigt men jag har kämpat med honom sedan i augusti och när beslutet väl var taget så kändes det otroligt jobbigt att bara gå och vänta när han mådde så dåligt. Han fungerade inte i en vanlig vardag. Lägger man ihop hela historien, även delar innan han kom till mig så blir det en helt annan sak. Han har haft ont länge. Väldigt ont. Det märktes först när vi satte honom på Rimadyl hur han egentligen var. Men sedan blev han värre igen, trots smärtstillande och med tanke på att han aldrig skulle bli bra så kände jag att han har haft tillräckligt tufft nu. Han hade en del problem när han kom men det trodde jag berodde på hans historia.

Anledningen till att hela historien inte finns här är att att jag inte velat skriva för dåliga saker om honom innan jag vetat hur allt ligger till.

Bara jag och Lilleman

Det blev ingen ordentlig långpromenad. Det blev en liten promenad, ett spår och en himla massa mys.

Bästa lillhunden!

Kan ni hålla en hemlighet?

Det kan vara så att det är en liten ulltott på väg. Det är en han, han är vit och har går mot 6 månader. Om allt går som det ska så kommer han hem hit sista helgen i mars.


Men säg inget till någon. ;)

Det är tur att man har en hund till

Jag hade inte överlevt annars! Jag kommer aldrig, aldrig ha en hund och behöva åka hem med ett tomt koppel till ett tomt hus. Ingen hund kan någonsin ersätta Pontus och tomrummet som han har lämnat men det är en fantastisk tröst att ha en annan som snart är helt ihjäl pussad och sååååå trött på mig! Det är strålande sol så vi ska ge oss ut på en långpromenad nu.

Lilleman var så deppig igår. Han ville inte göra någonting. Han bara låg och suckade. Det är svårt att inte förmänskliga honom men att säga att han inte saknar sin allra bästa vän är bara ljug. Jag vet inte hur mycket han förstår eller inser men han tycker helt klart att det hade varit bättre om Pontus varit här. Inte Pontus som åkte för han var väldigt, väldigt arg men den riktiga Pontus. Lekfarbror Pontus. Såhär såg han ut när vi träffade honom första gången och han var lekfarbror åt en hel drös med valpar. Det var Pontus förtjänst att vi fick med oss lilleman hem. Eller Anitas med då naturligtvis men det var Pontus som charmade oss totalt när vi var där nere och hälsade på för första gången.

Bilden är lånad från www.kennelnevis.se