Nu har jag lyckats med bedriften att vara den mindre begåvade hundägaren 2 gånger av 2 möjliga ;)

Vi är nere och myser i sommarstugan. Grabbarna har en trädgård att busa i och vi promenerar vid havet varje dag. Inte så illa. Jag tog med Pontare ut på egen hand. Fossing är extremt jobbig så han fick vara hemma med husse och ta hand om träden som skadats av stormen.

Helt plötsligt står det en Terv på stigen 2 meter framför oss. Hej hej säger hundarna, då höjer jag rösten, Pontus! Då blir ju hundarna lite nerviga och börjar gnabbas lite. Då kommer tjejen som har terven, helt cool "tyst, gapa inte...." Eh, nä just det. Jag gapar för att jag blir nervös för att jag inte kan sära på två stora hundar själv så då gör jag hundarna nervösa istället. Bra jobbat sus ;) Det viktiga är att man lär sig eller hur? Jag kände mig rätt korkad vill jag lova. Igen!

Tjejen bad om ursäkt och tog in sin hund, Pontus släpptes 10 meter bort och ingen skada skedd.

GOTT NYTT ÅR 

ÖNSKAR ETT GÄNG
GLADA AMATÖRER!
;)