Tokfrans

Tokfrans

torsdag 1 december 2011

Konsten att inte bli arg...

Det är så svårt! Varför är det det? Varför blir man så arg?

Vi gick på trottoaren, det blåser 14 m/s ute så hundarna är lite spattiga man har hår i munnen och i ögonen och allt är lite jobbigare än när det inte blåser 14 m/s. På vägen kommer fastighetskötaren i sin lilla "golfbil". Denna "golfbil" har Pontus hatat sedan första dagen men han har inte brytt sig om den det senaste. Men den sniker oss verkligen och jag är inte beredd, jag har inte hört den komma. Pontus studsar ut efter den, rakt ut i vägen. Då tappar jag fattningen lite. PONTUS FÖR I HELVETE! Jag blir ju livrädd när han bara flyger ut i vägen, nu är detta en liten väg som leder till en återvändsgränd inne på vårt område men det är en väg.

Pontus blir helt knäckt, matte arg, Pontus ledsen, Matte superdåligt samvete. Han fick pålägget på min frukostmacka när vi kom in, (delat med Fossing för annars får jag dåligt samvete för Fossing). ;)

Fossing kan man bli arg på, han kan man klaga lite på för att han ska sluta dra i kopplet och han slutar dra i kopplet. Klagar man på Pontus så vet inte Pontus var han ska ta vägen och vill helst försvinna ner under marken.

Man ser verkligen hur Pontus försvinner. Han har en liten bubbla som han går in i när det blir jobbigt. Han slutade tex andas hos veterinären när veterinären skulle lyssna på lungorna. Då har Pontus stängt av omvärlden och bara genomlider situationen. Jag blir förbannad på mig själv när JAG sätter in Pontus i hans bubbla. Dumma dumma matte.

Jag menar, blir han osäker för att jag byter klickerhand, hur mår han inte då när jag ryter åt honom?

Tilläggas ska att man kan säga till Pontus. Höjer jag rösten för att han inte kommer när jag ropar då kommer han glad i hågen "matte jag skulle bara kolla lite där borta men nu är jag här, bra va?!" Då vet han mer än väl vad som hände men höjer man rösten i fel tillfälle så blir det pannkaka av alltihop.

Jag önskar av vi snart har en tomt med ett högt staket så jag slipper gå ut med mina hundar innan jag fått mitt kaffe.


Jag gör vad du vill bara du tycker om mig!

2 kommentarer:

  1. Hu, gå ut med hundarna innan morgonkaffet. Hemska tanke. Helt plötsligt är jag väldigt glad över min trädgård med staket runtikring.

    Kanske ska önska dej en tomt i julklapp?

    Alternativt ladda kaffebryggaren på kvällen och sätta en timer som drar igång kaffebryggningen någon halvtimme innan du går upp, så du kan ta med dig en termosmugg på promenaden?

    Eller åtminstone så du hinner ta en liten kaffeslurk-shot undertiden du tar på dig skorna?

    SvaraRadera
  2. Det är hemskt!;) Jag brukar försöka komma upp i tid så jag kan dricka kaffe först, mina hundar är inte det mest morgonpigga i världen men ibland är det gott med lite sovmorgon ;) Vi har ju ingen kaffebryggare utan en sådan kaffepress, den går att förbereda men kaffet blir ju inte klart!

    Förhoppningsvis får jag min tomt snart! Det är svårare än man tror att hitta det man vill ha och har råd med.

    SvaraRadera