Nu har jag lyckats med bedriften att vara den mindre begåvade hundägaren 2 gånger av 2 möjliga ;)

Vi är nere och myser i sommarstugan. Grabbarna har en trädgård att busa i och vi promenerar vid havet varje dag. Inte så illa. Jag tog med Pontare ut på egen hand. Fossing är extremt jobbig så han fick vara hemma med husse och ta hand om träden som skadats av stormen.

Helt plötsligt står det en Terv på stigen 2 meter framför oss. Hej hej säger hundarna, då höjer jag rösten, Pontus! Då blir ju hundarna lite nerviga och börjar gnabbas lite. Då kommer tjejen som har terven, helt cool "tyst, gapa inte...." Eh, nä just det. Jag gapar för att jag blir nervös för att jag inte kan sära på två stora hundar själv så då gör jag hundarna nervösa istället. Bra jobbat sus ;) Det viktiga är att man lär sig eller hur? Jag kände mig rätt korkad vill jag lova. Igen!

Tjejen bad om ursäkt och tog in sin hund, Pontus släpptes 10 meter bort och ingen skada skedd.

GOTT NYTT ÅR 

ÖNSKAR ETT GÄNG
GLADA AMATÖRER!
;)

Det blev så fel...

Jag är deppig. Och lite arg och lite trött på mig själv.

Jag går oftast på ungefär samma ställe och för att komma dig måste man passera en bondgård. Jag har naturligtvis frågat dem om jag får går där och det får jag. Jag har även frågat om man får gå i skogen och det får man så länge man inte jagar vilt. Jag har frågat om de vet vem som äger marken men inte fått något svar. Jag har även frågat en granne som sagt att det är klart att man får gå i skogen men ingen vet vem som äger marken. Jag har även försökt hitta markägaren på nätet men inte lyckats. Jag vet inte hur man får tag på markägaren alltså. Nu säger ju allemansrätten att man får gå där men det känns schysst att höra med den som faktiskt äger marken. Jag har inga problem med att anpassa mig eller så om det behövs. Jag har även frågat de som är på bondgården om man stör jakten men nejdå de jagar längre bort.

Så idag så rusar Fossing omkring på en åker (där man får gå nu för det har jag frågat....). Det är en stor åker och man ser åt alla håll. I princip, det står lite träd i en dal som skymmer sikten men på andra sidan är det mer oändlig åker. Till höger i bilden nedan har man träden i den lilla dalen (där ingen kan gå på grund av terrängen.

Bilden nedan är liksom till vänster sett från bilden ovan, bilden ovan är tagen vid träddungen som knappt syns längst upp i högra hörnet. Den lite större träddungen rakt fram i bilden nedan är den träddungen som är rakt fram i bilden ovan.

Hänger ni med? ;) Gör ni inte det så gör inte det så mycket, summa summarum är att det är en himla massa mark med fri sikt som dessutom till stor del har fårstaket. Superbra för hundar. Andra som även gillar stora marken med fri sikt är rådjur, och marker där rådjuren håller till där finns jägarna.

Fossing älskar all denna öppna yta så när vi kommer hit brukar jag kolla av omgivningen och sedan får han ett varsågod och då drar han en rejäl repa och kommer sedan tillbaka. Bara det att idag så står det en jägare med hund i den lilla del av dalen där det faktiskt går att gå, han står precis så långt ner så man inte ser hans orange keps ovanför gräset. Fan va ball säger Fossing, en kompis! Så  travar han ner i dalen, hmm tänker jag och joggar dit, det är högst troligt att han inte hör mig där nere men det finns samtidigt ingenstans att ta vägen förutom upp ur dalen och då ser jag honom igen. Det är liksom bara en bäck där nere förutom just idag när det står en gubbe med hund och bössa i dalen.

- FAAAAN FOSSING KOM HIT! Okej då matte, denna hund var inge kul ändå säger Fossing och kommer tillbaka.

- VAFAN GÖR DU PÅ MINA JAKTMARKER????
- ehhh... promenerar.....
- PÅ MINA JAKTMARKER!!!!!?????
- ....
- DU FÅR VÄL FÖRFAN SE TILL ATT HA KOPPEL PÅ HUNDJÄVELN!!!!
- vi ska gå nu.....
- TA DIN JÄVLA HUND BORT FRÅN MINA JAKTMARKER!!

Vi står med kanske 50 meter emellan varandra så det är lite svårpratat, det är ungefär så mycket vi får sagt.... Han var inte jätte glad. Och jag kan förstå honom. Jag hade ju faktiskt inte koll på min hund. Fast det hade jag ju.... Han hade ju inte stuckit och han kom när jag ropade. Sådan himla otur bara. Men herr jägare gjorde rätt klart för oss att vi inte får vara där.

Suck, sådan tabbe! Jag skulle stoppat Fossing tidigare i och med att jag inte ser ner i dalen men inte fan tror man att det står en jägare där när det finns 3 jakttorn runt åkern...? Man skjuter väl inga rådjur där nere?

Jag tycker det var himla oturligt. Jag har verkligen gjort så gott jag kunnat för att detta inte ska uppstå genom att fråga och höra mig för, hör jag att de jagar brukar jag hålla mig i kanterna och gå åt andra hållet och jag brukar vanligtvis inte vara där på kvällar och helger för det är oftast då det jagas. Så händer detta. Denna oändliga konflikt mellan alla dessa som vill vara i skogen. Det var samma när man höll på med hästarna och red i skogen. Hästarna förstör gärna en del om man rider i skogen under den blöta delen av året.

Jag förstår jägarens reaktion samtidigt som jag kan tycka att man inte behöver svära och skrika åt folk. Samtidigt kan jag inte säga något i och med att min hund sprang fram till dem. Det är bara att ta på sig dumstruten, ursäkta sig och ta sig därifrån. Hade han bara stått en halvmeter längre upp i dalen eller jag tänkt lite snabbare och hindrat Fossing från att springa ner så hade detta aldrig inträffat. Mitt fel...

DET stör mig nåt så fruktansvärt!

Vi får nog promenera någon annanstans i fortsättningen. Det som stör mig lite är att det är ok att gå där för dem som brukar åkern men inte för den som innehar jakträtten (vilket jag hoppas att han har om han går omkring där med bössa). Enligt allemansrätten har jag rätt att vara där men ur hans synvinkel hade jag inte min hund under kontroll och då får han inte vara lös. Bråka vill jag ju inte. Det är nog det värsta jag vet.

Lite för lite julbord och lite för lite paket.

Men annars har julen varit riktigt bra. Fossing löste det genom att själv förse sig med en näve pepparkakor och en skål med vispgrädde. Så går det om man inte ger pudlarna tillräckligt med mat anser Tok! Julklappar är kul, mest att öppna för prylar är inte så himla lattjo säger Tok så de kan Pontus ta. Pontus tycker att prylar är lattjo. När ens egna julklappar är slut kan man ge sig på att öppna resten av familjens paket och alla lådor som står lite överallt. Alla paket är väl till Tok?

Jag och Pontare har precis varit ute i regnet och sprungit av oss lite julskinka. Vi är de i familjen som behöver springa av oss julskinkan, resten av familjen behöver nästan lite extra julskinka, eller vispgrädde som man kan stjäla från bord när man är bortbjuden... Är det jul så är det.

Jag tog med mig Bodyguard-Pontus ut och sprang

Det var roligt sa Pontus, så roligt så att han var tvungen att hoppa jämfota den första kilometern. 5,5 km blev det och Pontus är faktiskt lite trötter. Inte illa alls faktiskt. Gott att ha en Pontus med sig ut när man springer, jag hade aldrig gett mig ut i mörkret här annars. Detta kanske faktiskt kan bli en rutin! ;) Jag ska försöka få husse att ta sig ut med Lilleman, det kan han behöva!

Detta nya stället är rätt bra faktiskt.

Vi är i skogen rätt så ofta, jag vill vara i skogen oftare men matte säger att hon inte vill vara i skogen när det är mörkt för då ser hon inte rådjuren. Fattar inte riktigt vad de spelar för roll för jag och Lillfjant har ju full koll på djuren i skogen!!??

Lillfjant är rätt jobbig men ganska bussig (säg inte det till honom!!) Man kan alltid lita på att han backar upp och han är rätt snäll egentligen. Man måste bara visa honom vem som bestämmer! Och det gör jag för jag är störst!

Maten är helt ok, matte säger att det är superbra mat men jag vet inte, det är lite enformigt och lite lite ibland. Matte säger att jag måste tänka på figuren för jag har lite lägre ämnesomsättning. Vad det nu betyder?? Lillfjant äter inte alltid sin mat så ibland tar jag hans med. Annars tar matte tillbaka den och på henne går det absolut ingen nöd på! Hon äter leverpastej och kalvkorv varje morgon. VARJE MORGON!! Fattar ni va orättvist!

Husse är rätt bussig faktiskt! Han gosar mest hela tiden och så ger han massor av godis! Varje lördag har vi hussedag och då brukar vi åka till Mormor och Morfar. Jag vet inte riktigt varför de heter Mormor och Morfar, de är ju Husses mamma och pappa men så kallas de i alla fall. Morfar är tydligen sjuk, sådär jätte sjuk men det märks inte på honom. Han är något i lungorna tydligen så man måste vara extra snäll mot honom och jag är ganska så snäll så vi brukar gosa mest hela tiden och sedan går vi på promenad. Det är typ mitt i stan så det är rätt mycket att hålla koll på men jag börjar få ordning på det nu. Missar jag något har Lillfjant koll så det brukar lösa sig. Matte och husse säger att jag inte behöver ha så mycket koll men jag vet inte, lite koll vill jag ha faktiskt även om matte och husse verkar fixa det mesta.

Ibland så tar matte fram rätt mycket godis och en liten mojäng som hon trycker på och när hon trycker på den så har man gjort rätt och då får man godis. Alltså, matte har inte riktigt koll på när hon ska trycka så det är inte alltid så lätt att fatta vad hon menar men det är rätt kul faktiskt! Oftast, när jag inte fattar blir jag helt matt och lägger mig istället. Det är inte så kul.

Men överlag är det rätt najs på detta nya stället. Man får rätt mycket plats i soffan. Det är lite för trångt i sängen men det går om man bara gör sig tillräckligt stor och tung. Man är inte så ofta hungrig och inte så ofta uttråkad. Bara ibland. Det är rätt tråkigt när man är med husse på husses jobb för där måste man ligga still typ hela tiden. Då tar matte upp oss typ astidigt och så måste vi gå ut typ mitt i natten och gå en halv mil. Sen får vi en schysst Husse-promenad på lunchen och oftast brukar matte ge oss något att tugga på. Jag brukar spara mina tuggrejer så att jag kan ha dom en annan gång. Lillfjant äter upp sina med en gång så han har aldrig något sparat. Mattes jobb är ännu tråkigare men hon har ett rätt bra jobb! Hon jobbar med leksaker och godis och sånt! Hon tycker det bästa är att det finns veterinärer där, jag fattar inte det!! Dom är rätt läskiga, man vet inte riktigt vad dom kan ta sig för men oftast går det rätt bra.


Tass

//

Pontus

Förstaklassigt skolk!

Jag orkade inte, solen lös och det var perfekt väder ute! Jag har jobbat fredag, lördag och söndag så jag tog ledigt idag. En ganska lång sovmorgon blev det.

Efter det så tog vi en supermysig promenad

Såååååå gott att bara få traska omkring i skogen och bara mysa utan en tid att passa. Vi stötte på en död hare... LIVSFARLIG tyckte Fossing, Pontus tyckte att det var hans. Sedan när den inte var livsfarlig längre funderade Fossing lång och länge på varför den inte ville leka.... Han gjorde ju alla inviter han kan! 

Visst har vi inte harpest här nere? Det verkar så jobbigt att få det... Det är väl det enda vi kan få från hararna? Hundarna kan väl endast få mask om de äter haren? Nu var de inte på haren utan cirkulera mest runt ;) Jag är väldigt nöjd med att de inte plocka upp haren och rusa runt helt stendöva, så kan man nämligen göra med rådjursdelar..... Supermysigt verkligen med en pudel som springer omkring och skvätter tarmar omkring sig....

Pontus har påbörjat klossträningen med grymt bra resultat, jag bytte ut vår bok mot en pall så blir det lättare för honom. Pallen är svårare att arbeta bort men lättare att lära in till skillnad från boken vi kört innan. Fossing backar! Han är riktigt duktig, förutom att han inte kan backa från sittande, då gör han en bakåtvolt.... Ställer jag honom upp så backar han jätte fint men han fattar inte att han kan ställa sig själv.... Klurigt!

Om du inte kan förklara på svenska vad du vill. Hur ska du då förklara det med en boll i snöre och leversnittar?

Mona Kjernholms ord som har följt med mig sedan förra kursen. Mycket bra och tänkvärt! Tänkt igenom vad du vill att hunden ska göra. Förklara det för någon annan eller skriv ner det! Det är svårare än man tror när man väl börjar bena i det. Det finns så mycket detaljer som man måste ha klart för sig själv innan man försöker förmedla det till hunden.

En liten parentes bara, det är dags för lite träning, sen blir det på med regnkläderna och en tur i skogen.

Det gäller att vara tydlig med vad man vill!

Jag satt i köket och drack kaffe, framför mig står Fossing och piper, piper och piper. Extremt irriterande! Jag ignorerar honom och fortsätter titta ner i min tidning så tillslut tystnar han och suckar. Då tittar jag på honom och reser mig, då vill han att jag ska följa med in i sovrummet för där inne är Pontus och Husse och har lite sovmorgon. Så nu dricker jag resten av kaffet i sovrummet ;)

Jag tycker att det är ganska gulligt, inte pipandet i sig. Han kan nämligen pipa mitt i natten för att han inte får plats i sängen men att han visar vad han vill och tycker. Han har personlighet så det räcker den lille vita.

På morgonpromenaden blev vi utskällda av surtantens tre hundar och vi löste det! HA Tji fick du ***** (det finns så många ord som inte bör skrivas i en blogg...) Hon är en riktig pina och kommer alltid med åsikter. Pontus gruffa lite, "matte kan jag inte bara få trycka till dom lite grann? bara lite?" Åsikter får man ha, bara man sköter sig och det gjorde han!

Bästa pudlarna! Man sträcker lite extra på sig när man går förbi med två stora hundar på var sin sida som sköter sig exemplariskt. MOHAHAHAH!

Tynnered - Sus  0 - 1!

Det finns en kille som man möter ibland, han har tre stora hundar, jag vet inte riktigt vad det är för hundar, ser ut som vita herdehundar men i lite goldennyans. De är för ljusa för att vara hovawarts och öronen står upp. Dom är i alla fall så grymt duktiga, när Fossing var som värst och betedde sig som ett monster i kopplet så kunde han passera med dessa tre hanarna utan att de rörde en min. Jag brukade alltid försöka gå undan men ibland går inte det. Möter man 3 stora hundar på en gångbana blir det inte mycket plats kvar men de hundarna löste det galant. Mycket imponerande!

Jag ska läsa rättsfall ikväll, om olika bolag.

Kursen heter associationsrätt och handlar om olika bolag, aktiebolag, handelsbolag osv.... Därför har jag lärt mina hundar att apportera slevar!

Fossing är lite trött i huvudet så han tyckte att man kunde stå på sleven och snurra runt med bakdelen. Väldigt gulligt tänkt men inte helt rätt. Han fick ordning på det tillslut. Nu kan vi snart apportera massor av olika saker så nu ska vi snart börja med uppletande! Kuligt!

Pontus var riktigt kulig med. Det kan vara så att det inte är han som är seg utan att det är jag.... Hur pinsamt är inte det...? Han gör nämligen så att han testar, får sin godis och testar exakt samma sak direkt igen, missar man det några gånger så tröttnar han. Med all rätt kan jag tycka. Är inte du med matte då är inte jag med heller!!

Fossing är lite mer betänksam så med honom kan man hinna bryta en godis eller två mellan klicken men det kan man inte med Pontus. Man lär sig! 

Nu sover de.

Är man riktigt bortskämd får man tuggben med pizzasmak!

Förrvirrade Fossing och Pudelätarmonstren

Fossing morrade idag åt husses kollegas fru, bara sådär, sedan irrade han omkring ett tag innan han bestämde sig för att kollegans jacka var farlig. Häromdagen morrade han åt en bil i garaget. Det är ju ganska ovanligt att man har stillastående, tomma bilar i garage.

Tur var att Husses kollegas fru var hundvan (till och med storpudelvan tydligen) och ignorerade TokFossing så det var ingen skada skedd. Men va pinsamt! Tur att jag inte var med.

Sånt här håller han på med just nu och däremellan sover han. Som en stock, gärna hela dagar.

Sicken katastrof!

Pontus älskar kattleksaker, helst sådana som låter som fågelungar. Det får gärna vara äkta skinn eller fjädrar eller så med. Men jag min stora klant var inte med på hans fart så jag missade att klicka hur många gånger som helst. Då tröttnar Pontus. Det gick med en jäkla fart!

Lite paus sen på't igen. Vi håller fortfarande på med vår IKEA-råtta, målet är att han ska hämta den gömd i ett annat rum. Jag vill få upp hans tålamod och få honom att fortsätta försöka trots att det blir lite motigt.

Lilleman är trött, han är inne i en riktig tomårsperiod så vi gör inte så jätte mycket. Vädret är ju inte direkt uppiggande heller.

Mina stackars försummade djur får aldrig göra något...

Jag har tenta på fredag och har lite mycket att stå i. Hundarna ligger på golvet och suckar. "Vi får aaaaaaldrig göra något! Vi låg och sov alla tre till halv 11 idag så dom är rätt utvilade.

Matte har dåligt samvete men så är det ibland. Märgben är framtagna och vi ska snart ge oss ut någon timme i alla fall. Solen skiner ju. De har det nog rätt bra ändå ;)

Lydnad är svårt och tråkigt och jag har ingen lust tänkte jag

Men så kollade jag i Fossings träniningsdagbok, 11:e november..... Det var inte igår... Nu var det inte då vi tränade sist men det var då vi sist skrev ner att vi tränat vilket betyder att det var då vi sist fick något vettigt gjort och vi har inte kommit någonstans sedan dess.

På't igen! Fossing tycker det är kuuuul. Vänstersvängar är party! Söta knäpphund! Vi kan även högersvängar ganska så bra. Jag har grämt mig ett tag över dessa för han går så långt ifrån mig men jag löste det genom att hålla en godis framför näsan. Det kan vara så att jag gjort det lite svårare än vad det är. Kan vara så att jag fastnat lite i klickerträsket.

Däremot att gå bakåt, det var riktigt ologiskt. Söta Fossinghunden slog i princip knut på sig själv för att få godisen men inte en enda tass flyttades bakåt. Hur gör man det då?

Vår plan är, det har jag kanske glömt att nämna, att vi ska ha påbörjat alla "på stället moves" innan kursen i slutet på januari. Alltså vändningar åt båda håll, stegförflyttningar, backa och något steg framåt då kanske med.

Lydnadsträning kanske är rätt kul ändå. Fossing börjar tycka att det är riktigt roligt, kan det vara så att det är att matte har fått någon form av struktur på det hela så att Fossing faktiskt har en chans att förstå som gör det...?

Det finns inget dåligt väder, det finns bara trökiga människor!

... som klagar. Sådeså!

Vi var nära på att köra ihjäl oss på vägen dig men det här inte hit ;)

Det är alltid lika gott att komma in och få av sig allt det blöta när man varit ute i snön.

Nä vi bråkar inte, vi bara vilar lite.....

Tycker jag, hundarna hade gärna varit ute hela dan minst.

Dom vaktar riktigt bra !

Pontus skällde precis i vardagsrummet för att Fossing hoppa ner från sängen i sovrummet.....

Jag kan känna mig riktigt trygg.....

En helt vanlig måndag morgon, fast med lite bättre väder

Pontus har suttit på alla stubbar och balanserat på alla träd i hela skogen typ

Det är jättekul! Jag kan detta säger Pontus. Slinker man ner med en tass är det bara att försöka igen. Jag kan detta jättebra säger Pontus. Fossing har inte riktigt tid med sådant trams men han blir ganska mycket trött ändå för han har undersökt varenda kotte och lyft på varje litet löv i hela skogen. Som vanligt.

Kolla vad vit han är! Jag ska alltid fotografera i motljus från och med nu!!


Här nedan har Fossing suttit still i typ en evighet med Fossingmått mätt. Jag är ganska säker på att det inte finns något till höger om hundarna men fantasin är det man får roa sig med när man tvingas vara still typ hela dan.

2 timmar var vi ute. Strålande sol och ganska mycket frost! Mysigt värre!


Varm i mattehjärat blir man när Pontus är glad!

Nu hoppas vi på att det är sista spurten!

Fossing ska bara... ska bara lukta klart, ska bara skälla lite till, skara bara göra ingenting innan han lyssnar. Han piper, drar i kopplet muckar med Pontus och är riktigt riktigt dryg just nu, Fossing är ju inte direkt av vallhundsmentalitet annars utan kör gärna sitt egna race så det blir lite, bara lite, jobbigt. Han är 20 månader nu så jag hoppas att detta är sista spurten. Men så lär det väl inte vara?

Han var rätt tidig med att lyfta på benet och sådant så jag hoppas att han är rätt tidig med detta med och att han sansar sig en aning vid 2års ålder. Att han inte är klar är jag medveten om men lite mer sansad hade inte skadat ;)

Han har börjat säga ifrån till Pontus när Pontus blir för mycket, den ledningen tror jag att Pontus mår bra av men jag är inte säker på att Fossing är den som ska leda just nu. Bara hoppas att det reds ut lugnt och sansat. Pontus skulle gå genom eld och vatten för Fossing (det skulle Fossing för Pontus med, han skulle aldrig erkänna det bara) så jag hoppas att de fortsätter vara lika tajta även i framtiden.

Myyyyyys

Pontus gillar inte Indiana Jones

Han ser inte klok ut i när han springer omrkring i öknen så Pontus ligger i soffan och morrar just nu. Lika så bäst! Man vet inte vad den där Harrison kan ta sig för!

Suck

Jag tentade i dag. Så jag satte mig i bilen strax efter 7 för att vara i skolan med god marginal vid 9. Tänkte så det knakar i 4 timmar för att sedan sätta mig i bilen hem. Då visar det sig att det är översvämning på vägen. Det tog mig 4 timmar hem totalt istället för det normala 1-1,5 timmar. Man måste nämligen ta sig över Göta älv för att kunna åka någon annan väg och Göta älv kan man  liksom inte bara köra över hur som helst utan detta kan endast göras på väl valda platser. Nu är jag hemma och jag är väldigt glad över att hundarna fick sig en timmes promenad i morse och att husse är en himla snäll husse som promenerat med vovvarna under dagen.

Nu har jag laddat med the (te, thé? Jag dricker mest kaffe, rätt mycket kaffe faktiskt, det är lättare att stava till också......)  och ganska mycket frukt. Efter att ha levt på vitt bröd, godis och MacDonalds en hel dag mår man inte alls bra faktiskt.

Nu ska vi hyra film, det kan man nämligen göra direkt i TVn nuförtiden så jag behöver inte resa mig mer idag förutom när jag ska gå och lägga mig.

Nya tag i morgon!

Rent skryt faktiskt!

I onsdags stötte vi på två rådjur! Bambisarna och hundarna bara fryser mittemot varandra. Oups!

Bambisar skuttar iväg och KVAR står mina två hundar! De bästa hundarna i hela världen! Skutt skutt sa bambi, hejdå sa vi!

Slut på skrytet!


Jag tentar i morgon och borde inte alls sitta med detta.... Men så är det när man ska tenta man gör allt annat. Vi har det ganska mysigt när vi pluggar.

Och ganska stökigt....(obeservera chokladkalendern jag fått av min söta sambo! Han valde en med hästar på!)

Vovvarna har fått en timmes skogspromenad inkl ett ofrivilligt dopp i en djup bäck för Pontus som löste det hela genom att pipa och titta på matte som fick hjälpa honom upp. Fossing satte näsan på ett elstängsel och tycker numer att hästar är riktigt dumma djur! Inte lyckat alls faktiskt. Efter de gick dem varsitt spår med varierande resultat. Jag måste börja träna på riktigt och inte bara spontalägga spår när andan faller på.

Jätte dumma hästar säger Fossing! Världens mest sociala hästar tror jag..

Fossing har apporterat slevar av olika form och material med. Metall är äckligt mot tänderna sa han!

Att lösa saker på Fossingvis

Har Pontus Fossings tuggben så tar Fossing Pontus kanin och går iväg. Vips så har Pontus släppt tuggbenet för att få tag i kaninen.

Ligger Pontus där Fossing vill ligga så kommer Fossing fram till någon av oss för att bli klappad (ytterst ovanligt om man är en Fossing att vilja bli klappad) då kommer nämligen Pontus "klappa mig, klappa mig" Då går Fossing och tar Pontus plats.

Innan ställer sig Fossing gärna och piper en stund. Så någon annan kanske kan lösa hans problem. Nu tar vi inte gärna ett tuggben från Pontus för att Fossing piper så det är föga framgångsrikt men försöka går ju.

Vill inte Pontus leka men Fossing har tråkigt så ställer sig Fossing och skäller vid dörren. "Hörde du Pontus? Det är skitläskigt!" Pontus fattar ingenting men har reagerat så då kan man ju alltid testa att bita lite på Pontus så är Pontus snart igång.

Fossing skäller aldrig vid dörren annars, inte ens när det ringer på....

Fossing är ingen vanlig hund

Väldigt viktigt är det!

Det Fossing gör! Det är extremt viktigt faktiskt. Ingen vet vad det är som är så viktigt men jag skulle gissa på att det har med tjejer att göra. Det pips och det dras i kopplet och det är bråttom. Vi har bråttom överallt faktiskt.

Pontus fattar ingenting men sen så har ju inte han några kulor kvar.

Extremt frustrerande med en pipande pudel är det. Men jag skulle gissa på att Fossing är den som är mest frustrerad.

Kan det vara så att jag hittat rätt knappar.

Pontus är rött go. Han sätter sig och rör sig inte ur fläcken, jag fattar inte matte! Nu fattar jag faktiskt inte!

Vi håller på med vårt Projekt IKEA-Råtta. Just nu håller vi på och byter rum. Låser han sig så kan man gå tillbaka till rummet vi var i innan och sedan gå tillbaka. Ok att omgivningen har betydelse men Fossing skiter fullständigt i om vi är i sovrummet eller i köket. Har han lärt sig plocka upp en leksak så inser han att det är nog det han ska göra i det andra rummet med. Men inte Pontus. Har jag lagt råttan till vänster om mig själv 4 gånger så tar han den inte om jag lägger den till höger. Det blir en rejäl utmaning att tävla med honom om vi någonsin kommer så långt. "Nä, matte är inte som vanligt bäst att jag sätter mig här och sitter still"

Men det går framåt! Sakta men säkert! Vi kombinerar att byta rum, eller att jag byter från att sitta till att stå osv med ett enda kriterium: han ska plocka upp råttan med munnen.

Det är jätte intressant. Vi kan vara i köket och han plockar upp råttan, håller kvar, testar att backa, testar nåt annat, viftar på svansen och ser riktigt nöjd ut så flyttar vi ut i hallen 50 cm bort och börjar om. Då tittar han lite på råttan, klickar jag inte då (kriteriet i köket var ju att greppa så där borde man ju kunna fortsätta tycker man) så sätter han sig och bara stirrar och ger sedan upp. Klickar jag några gånger för att han tittar så greppar han den snart och vi kan fortsätta där vi var i köket. Men missar jag det första så måste vi börja om i köket.... Men då har han samma driv och glädje som han hade innan i köket.

MEn nu är vi nog på rätt väg! Jag tror att vi har hittat knuten, nu ska vi bara få upp den!

Konsten att inte bli arg...

Det är så svårt! Varför är det det? Varför blir man så arg?

Vi gick på trottoaren, det blåser 14 m/s ute så hundarna är lite spattiga man har hår i munnen och i ögonen och allt är lite jobbigare än när det inte blåser 14 m/s. På vägen kommer fastighetskötaren i sin lilla "golfbil". Denna "golfbil" har Pontus hatat sedan första dagen men han har inte brytt sig om den det senaste. Men den sniker oss verkligen och jag är inte beredd, jag har inte hört den komma. Pontus studsar ut efter den, rakt ut i vägen. Då tappar jag fattningen lite. PONTUS FÖR I HELVETE! Jag blir ju livrädd när han bara flyger ut i vägen, nu är detta en liten väg som leder till en återvändsgränd inne på vårt område men det är en väg.

Pontus blir helt knäckt, matte arg, Pontus ledsen, Matte superdåligt samvete. Han fick pålägget på min frukostmacka när vi kom in, (delat med Fossing för annars får jag dåligt samvete för Fossing). ;)

Fossing kan man bli arg på, han kan man klaga lite på för att han ska sluta dra i kopplet och han slutar dra i kopplet. Klagar man på Pontus så vet inte Pontus var han ska ta vägen och vill helst försvinna ner under marken.

Man ser verkligen hur Pontus försvinner. Han har en liten bubbla som han går in i när det blir jobbigt. Han slutade tex andas hos veterinären när veterinären skulle lyssna på lungorna. Då har Pontus stängt av omvärlden och bara genomlider situationen. Jag blir förbannad på mig själv när JAG sätter in Pontus i hans bubbla. Dumma dumma matte.

Jag menar, blir han osäker för att jag byter klickerhand, hur mår han inte då när jag ryter åt honom?

Tilläggas ska att man kan säga till Pontus. Höjer jag rösten för att han inte kommer när jag ropar då kommer han glad i hågen "matte jag skulle bara kolla lite där borta men nu är jag här, bra va?!" Då vet han mer än väl vad som hände men höjer man rösten i fel tillfälle så blir det pannkaka av alltihop.

Jag önskar av vi snart har en tomt med ett högt staket så jag slipper gå ut med mina hundar innan jag fått mitt kaffe.

Jag gör vad du vill bara du tycker om mig!