Kaos, katastrof och Fossing briljerar...

Tja, det börjar ju med att Fossing gapar, studsar och är allmänt galen. Ni kanske tror att jag överdriver men han är galen. Vi börjar med att sätta hundarna på vår vänstersida, försöka ha kontakt och ska stå i en ring runt instruktörerna som ger instruktioner. Fossing är överallt.... Man ser efter en stund att instruktörerna börjar tveka. Tillslut kommer den ena fram. "vad tror du själv är det bästa?" Jag tror det bästa är om vi får vara en bit bort.... För han kommer inte ge sig. Jag vet inte hur många timmar jag lagt på detta....

Jag tar iaf med mig min galna hund och sätter mig en bit bort med mål att närma mig gruppen om han lugnar sig så får det bli belöningen. Efter en stund så går det faktiskt att närma sig men det slutar ju ändå med att han yr omkring i kopplet och gapar så fort någon rör sig. Här någonstans börjar jag väl känna att jag skiter i detta. Jag skiter i kursen och jag skiter i hela hunden. Men Marika (instruktören) kommer fram och frågar om jag inte vill testa en inkallning och frågar mig vad jag tror händer? Jag vet inte tyckte jag. Antingen kommer han eller så drar han åt he***e. Bakom mig står Christina (tur att hon finns och peppar mig!) Han kan det! Det är inga problem.... Eh... ja vi testar väl då

Ber hunden sätta sig och stanna men här är vi båda för splittrade så han springer efter mig. Går tillbaka till Marika som håller honom. Går en bit bort och kallar in. Hunden kommer som skjuten ur en kanon! Rätt in i mig så jag ramlar omkull.... Det är inte dåligt att bli nedsprungen av en 23 kilos hund... Det var bra fart på den inkallningen ;) Testar igen men denna gången vill hon att jag gör någon form av ingång. Hmm.... jaja tänkte jag, jag kan väl försöka styra in honom.... Hunden kommer återigen som skjuten ur en kanon, drar förbi min högersida, FAN tänker jag nu försvinner han, man han sladdar runt och sätter sig på min vänstra sida. När lärde han sig det????

Marika blev nog lika förvånad som jag blev... Christina står och ler för sig själv "jag sa ju det". Men då får jag kommentaren: Din hund fungerar bättre lös. Du ska inte ha honom i koppel.... WHAAAAT??
Att vi har problem det visste jag men att det var DET som var problemet det hade jag nog aldrig gissat. Jag skulle inte i min vildaste fantasi fundera på att släppa honom där.

Sen fick vi öva på lite sitt kvar. Trams säger Fossing. Det har jag övat när grannungarna åker pulka, inga problem. Det är matte som har problem med belöningsplaceringen. ;) Belöna BAKÅT! Jajaja jag ska. Återigen så kräver jag mer precision av hunden än jag klarar själv ;)

Så, tre instruktörer med medlidande i blicken har engagerat sig i oss idag. MEN något jag tyckte kändes himla bra är att de flesta verkar tycka att det är en svår hund jag har. Det är inte jag som sabbat honom utan jag verkar vara rätt bra för honom. Det gör att den där hopplösa känslan av att vilja lägga av för att man har förstört hunden inte känns lika stark....