IPO-figgar sökes till galen hund.

Vi har tränat. Bästaste Christina har agerat slagpåse. Fossing har ju lärt sig att om man springer fram till folk och är överjävlig så kommer matte rusandes efter. Skitkul.

Vi gjorde helt enkelt så att vi möttes på klubben och så släppte jag Fossing som rusade fram till Christina och levde jävel. Skäller, hoppar, nafsar... LEK MED MIG DÅÅÅÅ! Christina bara står vilket resulterar i att Fossing blir ännu värre. Jag är borta, jag har gömt mig i skogen. Fossing upptäcker detta tillslut. SHIT!!! VAR ÄR MATTE???? Rusar omkring och piper. MAAAAATTTTTTTEEEEE kom tillbaaaaaaaaaaaaaaaka. Tillslut får jag ropa på honom för benen går fortare än huvudet, ingen näsa har han heller tydligen. Men han hittar mig inte ändå. HJÄÄÄÄLP!!! Var är min matte??? Tillslut hittar han mig naturligtvis. Och drar igen. Jag gömmer mig, igen. MAAAAAAAAAAATTTEEEE????? JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖR här ute utan dig!!!!!!!!!!!

Så håller vi på ett tag sen går han så fint vid mig så och vi kan mötas utan att han rusar fram. Himla duktigt vovve! Sen blir det kaffe paus och lite lunch. Testar samma sak igen. Swoooooooosch säger det så är han efter Christina. Men vi löser det även denna gången. Det är bra läskigt när matte försvinner och man står helt själv på stora farliga appellplan.

Frågan är bara hur jag går vidare nu. Skulle behöva ett gäng, för hunden okända människor som tål lite granna....