Även om jag vill strypa Fossing emellanåt så blir jag ändå helt varm i hjärtat av att se att han vill. Han vill så gärna men det gååååååår inte. Han jagar ju bilar, bara när han är uppe i varv men han är en 9 månaders pudel, han är alltid uppe i varv. Idag när vi var på väg bort och skulle möta Linda och Laban så var vi tvungna att gå bredvid en ganska trafikerad väg. Man ser hur det spritter i hela hunden, han vet inte riktigt var han ska ta vägen men kontakt har han! Det rycker i hela kroppen på honom men han tar i för allt vad han är värd för att ha kontakt. Ibland tappar han sig men då räcker det med en liten påminnelse så studsar hela hunden runt i någon form av frivolt. OKOKOK matte, jag ska, jag ska, jag ska.
Jag blir helt varm i hjärtat och stolt! Älskade lilla tokhund vad du kommer bli bra när du blir stor!
Dagens passivitetsträning fick också helt klart godkänt! Han väsnas och brötar och håller på men han svarar på träningen. Han tar belöningarna och han VILL! Han var stilla och lugn bitvis trots att Laban var precis bredvid. Ger jag honom bara rätt förutsättningar så kommer det bli så bra! Synd bara att jag inte gjorde detta från början men det är lätt att vara efterklok. Nu är det en trött Tok som ligger här. Jobbig träning vi håller på med nu.
Tack Linda för sällskapet! :)
I morgon blir det vila inför privatlektionen på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar