Hunden är knäpp och jag är arg. Man har en ständig känsla över att man inte klarar av detta och kommer förstöra hunden. Men vi fortsätter. Jag hotar med att skicka honom till Spanien som gatuhund och Blåstjärna för knipsning men han verkar inte ta mig på allvar ;)
Vill inte ens fundera på hur kursen kommer gå som startar om 3 veckor.
Man kan sammanfatta unghundstiden som ett ständigt dåligt samvete. Jag gillar verkligen inte när man tappar tålamodet men man är väl inte mer än människa.
Inomhus är han väldigt söt dock. Vi lärde in backa som sista sak innan vi gick på jullov så nu när han tycker att vi ska göra något så tittar han på mig och backar i full fräs. "Matte du brukar ju gilla det" Söthund, hur kan man inte tycka om honom? Då får man ännu sämre samvete....
 |
| Matte, inte vara arg... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar