Den fyra år försenade tävlingsdebuten

Idag var jag och Ebbot på Varbergs brukshundsklubb och tävlade lydnadsklass 1.

Värsta tänkbara förutsättningar, höggravid vilket kan påverka bäckenet en aning har jag förstått.... och jag har en låsning i bröstryggen som känns som om någon sätter en kniv i ryggen på mig så fort jag sätter mig ner. Ebbot har pga detta vilat hela veckan. Och innan dess har väl träningen varierat lite kan man säga... Men han är en väldigt snäll hund som ställer upp på allt man gör. Han har ju dessutom vilat större delen av året men mår helt plötsligt av någon outgrundlig anledning bra. Peppar peppar...

Men va fan, jag har för första gången en hund som kan starta, nu kör vi!

Jag hade några saker jag var lite osäker på om de skulle hålla på tävling;
Apporteringen - Vissa apporter är äckliga!
Läggande under gång, det händer att han ställer sig istället,
Linförighet, vi har nästan aldrig tränat med koppel och jag har inte kunnat träna någon språngmarsch. Ställandet har varit Ebbots paradgren, han har ett jättefint ställande under gång. Men det visar vi en annan gång.

Utfallet blev såhär.
Linförighet 8,5, jag tappar honom efter språngmarschen, vilket inte alls är konstigt, han fattar ingenting. :p
Läggande 9
Inkallning 7 DK, Jag borde ha räddat upp det men hjärnan är inte alltid med
Ställande 0 Lägger sig, lägger sig dessutom på kommenderingen inte på mitt kommando
Apportering 10
Hopp 10
Helhetsintryck 10

Platsen och tandvisningen kom efter så vi sket i den. Poängen räcker inte till ett förstapris, jag är rätt sliten och platsen i lydnadsklass 1 kan gå lite hur som helst.

Det har varit soffan hela dagen efter detta, imorgon har min älskade man bjudit med mig på spa. (!) Efter det hoppas jag kunna röra mig igen.

Det kanske inte är någon större insats egentligen men det är jätteroligt att kunna starta överhuvudtaget! Ebbot var glad och med facit i hand så har jag kanske släppt lite på ställandet för att få till läggandet vilket visade sig idag. Ebbot hade roligt på plan, han var med mig hela tiden och mina nerver höll över förväntan. Han tar lite mycket egna beslut, han har koll på detta tycker han och kör lite sitt egna race. Men det är lite han i ett nötskal. Jag tycker att vi löste tävlingssituationen bra även om vi har mycket att jobba på.

Det känns som att jag sprungit ett maraton och blivit överkörd av en traktor men det var värt! Nu är det soffan, en vetekudde, after eight och julmust!


Heja Ebbot!