Vakthundarna

Kl 03:20 i natt var det kattslagsmål på gården. Pontus flyger upp och skäller som besatt. Fossing följer efter och moffar lite. Jag flyger upp ur sängen och drar ner Pontus från soffan där dom står och dummar sig. Fossing fick lära sig som ganska liten att man får gärna titta ut genom fönstret men då är det just TITTA! Låter man får man inte vara vid fönstret. Det har inte Pontus lärt sig än.

Det absolut svåraste med detta är att Fossing förstår ju vad jag menar. Pontus förstår inte när jag säger åt dom att lägga av. Samtidigt är det väldigt lätt att glömma det för man är så van vid att Fossing vet det. Fossing kan man ju bli arg på om han inte lägger av det kan jag ju inte bli på Pontus. Samtidigt kan jag ju inte låta Pontus få massa friheter för att han råkar vara född i Skåne och har fel dialekt ;)

Det blir prio 1 nu. Lära in ett riktigt Nej och ett kom och hårdträna på namnet.

Pontus kommer när man visslar, han går fint i kopplet och uppför sig bland folk men vi har liksom ingen kontakt. Jag kan inte kommunicera med honom. Ju mer jag håller på och tjatar med massa saker som han inte förstår ju mindre kontakt får vi.

Söthund, förlåt! Bättring på matte!