Full rulle... Kan man säga.

Pontus är en lite osäker kille. Fossing är en riktig odåga. Så ibland smäller det... Pontus säger ifrån med buller och bång och Fossing skriker som en stucken gris. Det låter mer än vad det är som tur är. Fossing går nämligen efter Pontus  var han än går.... Ligger Pontus och sover sitter Fossing och tittar på honom. Jag kan förstå att Pontus blir lite irriterad.

Dom löser det rätt bra ändå. Jag är naturligtvis med och styr upp det hela när det behövs. Vi får hålla väldigt bra koll när det är dags att gå ut osv för då blir dom lite uppspelta. Pontus lägger all fokus på oss som ska gå ut och Fossing lägger all fokus på Pontus och vår hall är inte direkt stor. Det är rätt svårt faktiskt. Dom säger ju så mycket till varandra som vi inte ser. Jag var lite orolig först att Fossing blev lite väl tilltryckt. Han vågade inte gå förbi Pontus och såg lite allmänt ynklig ut här inne och det är ju inte ok men sedan visade det sig att Fossing kunde hoppa över Pontus när han hörde något på innergården och Pontus rörde inte en fena. Det är inte så att Fossing inte vågar gå förbi, Fossing kan bara inte passera utan att vrålstirra eller sniffa lite i Pontus rumpa och Pontus vill inte bli sniffad i rumpan han vill ta det lugnt. Såhär otrygg är Fossing idag.

Pontus ligger på golvet på långsidan av sängen så det är någon meter emellan dom. (Fossing ser lite mager ut där, han är lite tunn men han är fin i musklerna och äter som han ska så det är inte mycket jag kan göra, han kan ju inte äta vad som helst. Man ser inte revbenen i vanliga fall.)

Dom har himla kul i skogen! Det är dom två mot världen. Så jag tror och hoppas detta kommer gå bra. Dom är tyvärr helt omöjliga att fota.

Pontus verkar vara en himla trevlig kille. Vi var ute på en egen liten promenad idag. Bara han och jag. Han är lite splittrad stackarn, ny flock och ny miljö men det ska nog gå bra. Dom är verkligen som natt och dag. Jätte roligt!