Mina stackars bortprioriterade hundar

Jag jobbar heltid nu i tre veckor, har en tenta på lördag och en nästa fredag. Måndagen efter det börjar skolan och jag går in på min sista jobbvecka.... Jag kör alltså på 200% nu och hundarna på 25 % kanske.

Men de överlever nog. Fossing har haft en del att fundera på under sommaren och det har ju dessutom flyttat in en Pontus. Jag kunde kanske tagit hem Pontus efter dessa tre veckorna men nu visste jag att jag hade 2 veckor innan jag började jobba där jag kunde vara hemma dygnet runt vilket kändes bra.

Så nu är det en timmes promenad på morgonen med lite tankenötter och sedan tar husse en timmes promenad på lunchen. Det är tråkigt att gå i koppel! Jag ska upp vid 6 i morgon och ta ut hundarna i skogen innan jobbet så de får rusa av sig ordentligt. De är väldigt sällan själva och de har varandra att underhålla så de klarar sig några veckor hoppas jag. Eller det gör dom det är mitt samvete som mår sämst!

Har ni sett vår träningsplan?

Myyyyyyysig! En liten dal i skogen med massa höga träd som skyddar för regn/snö och sol. Gör sig kanske inte helt rättvis på bild.

Fossing tränar på att sitta fast i träd och inse att man sitter fast i trädet om man inte samarbetar med matte. Med Pontus tränar jag kontakt och leker mestadels.

Jag hade tänkt ta med hundarna till Sisjön idag för att cykla med Fossing och lägga ett spår till Pontus men dom sover som grisar här hemma.

Fallskärmshopparhundar!

Husse har hoppat fallskärm och hundarna har kikat på. Inga konstigheter. Rätt tråkig hobby husse har om man frågar pudlarna.

Men duktiga hundar tyckte mest att flygplanet lukta lite mycket, annars var det inget knepigt. Duttia duttia vovvar. Husse var också dutti såklart! ;)

Tuggben fyller lite olika funktion för olika hundar.

Fossing:

Pontus:

Han har med stor möda och mycket besvär gömt tuggbenen på absolut bästa platsen så ingen hittar dem.

Två hundar, en bur...

Jag har ju bara en Mim enkelbur. Just nu åker Pontus i baksätet. Jag vill ha en Mim största modellen dubbelbur men då får inte pudlingarna plats riktigt. Mitt bagage är lite kort nämligen så det blir lite trångt. Funderar på om det går att fälla sätena och sätta in en bur. Jag har lite luft till taket i buren som sitter nu men vad händer om jag krockar då? Får jag 50 kg pudel och en gigantisk Mim i ryggen? Vet inte hur väl man kan surra?

Trubbel trubbel. DYRT blir det också....

Gizmo kommer nog gå närmre matte i fortsättningen....

Hundmöten.... Alla dessa hundmöten. Pontus skäller ut andra hundar efter noter. Inte alla hundar, bara de tykna hundarna. Jag blir extremt frustrerad på dessa hundägare som går med sina hundar längst ut i flexikopplet och låter sina hundar tyka sig mot andra. Jag har full förståelse för att hundar inte uppför sig exemplariskt vid hundmöten. Mina beter sig som monster emellanåt men man kan väl i alla fall hala in sin hund?

Nu på kvällspromenaden så kom det en lös Gizmo springandes ur buskarna. Gizmo vägde ca 4 kilo. Tur var att han stannade. Vet inte om det berodde på skriken från hans hysteriska matte eller om han bara kände för att överleva. Ingen skada skedd, Gizmo kopplades, matten bad om ursäkt men mina hundar blev helt tokiga. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man tänker när man har en så liten hund lös och framförallt utom synhåll mitt i Tynnered. Mina hundar är långt ifrån värst och det kör mopeder och bilar överallt. Efter det gick hundmötena åt skogen och stackars Pontus visste inte riktigt var han skulle ta vägen. Jag hoppas inte vår katastrofala kväll sabbat träningen för mycket. Fossing har nämligen skött sig exemplariskt det sista. Har man bara godis till hand så kan Pontus gorma hur mycket han vill, Fossing äter godis. Himla mycket bättre än när två gormar och drar åt samma håll.

Det första hundmötet gick i alla fall bra. Jag tror det kommer lösa sig så småningom. Fram tills dess får jag väl vara hon med de galna pudlarna. De ska ju studsas så förbannat framför fötterna på en så man snubblar ju alltid på en av dom.

Eller så skaffar jag bara två flexikoppel så kommer folk per automatik hålla avstånd?

Att se dom växa

Det är het otroligt kul när man ser hur hundarna växer. Pontus har fått lite tankenötter. Godis under en plastlåda och lite sådant. Första gången bara han titta på den och sedan på mig, what? Sista gången försökte han lite halvdant och lämnade burken. Fossing var där direkt. Peta lite på burken och tog ut godisen. WHAT? säger Pontus och får en ny burk, löser det och blir helt överlycklig. Söta, söta hund!

Vi har startat lite lätt med klickerträningen. Pontus tittar, lägger sig och tittar lite till. Men nu sista gången så började han faktiskt försöka och han tycker det är såååå kul när han väl förstår att han ska göra saker. Fossing sitter bakom ett kompostgaller och ylar i högan sky. Jag får inte vara meeeeeeeeeeeeed. Sen vill faktiskt han träna också. Tappar han fokus (vilket han ofta gör efter 4 klick) så åker han in i sovrummet och så får Pontus träna igen. Mohahahaha! Fossing är superkul att träna med när han är motiverad, är han inte motiverad så tränar han inte alls. Det hade väl inte varit några problem om det inte var så att han 9 av 10 gånger tycker att han har viktigare saker att göra. Så nu är läget så att Pontus får mycket mer träning än Fossing och Fossing är supertaggad under sina 30 sekunder som han får.

I eftermiddag ska båda hundarna få massage. En ytterst onödig del i vardagen tycker Fossing. Kelgrisen Pontus kommer nog tycka annorlunda.

Full rulle... Kan man säga.

Pontus är en lite osäker kille. Fossing är en riktig odåga. Så ibland smäller det... Pontus säger ifrån med buller och bång och Fossing skriker som en stucken gris. Det låter mer än vad det är som tur är. Fossing går nämligen efter Pontus  var han än går.... Ligger Pontus och sover sitter Fossing och tittar på honom. Jag kan förstå att Pontus blir lite irriterad.

Dom löser det rätt bra ändå. Jag är naturligtvis med och styr upp det hela när det behövs. Vi får hålla väldigt bra koll när det är dags att gå ut osv för då blir dom lite uppspelta. Pontus lägger all fokus på oss som ska gå ut och Fossing lägger all fokus på Pontus och vår hall är inte direkt stor. Det är rätt svårt faktiskt. Dom säger ju så mycket till varandra som vi inte ser. Jag var lite orolig först att Fossing blev lite väl tilltryckt. Han vågade inte gå förbi Pontus och såg lite allmänt ynklig ut här inne och det är ju inte ok men sedan visade det sig att Fossing kunde hoppa över Pontus när han hörde något på innergården och Pontus rörde inte en fena. Det är inte så att Fossing inte vågar gå förbi, Fossing kan bara inte passera utan att vrålstirra eller sniffa lite i Pontus rumpa och Pontus vill inte bli sniffad i rumpan han vill ta det lugnt. Såhär otrygg är Fossing idag.

Pontus ligger på golvet på långsidan av sängen så det är någon meter emellan dom. (Fossing ser lite mager ut där, han är lite tunn men han är fin i musklerna och äter som han ska så det är inte mycket jag kan göra, han kan ju inte äta vad som helst. Man ser inte revbenen i vanliga fall.)

Dom har himla kul i skogen! Det är dom två mot världen. Så jag tror och hoppas detta kommer gå bra. Dom är tyvärr helt omöjliga att fota.

Pontus verkar vara en himla trevlig kille. Vi var ute på en egen liten promenad idag. Bara han och jag. Han är lite splittrad stackarn, ny flock och ny miljö men det ska nog gå bra. Dom är verkligen som natt och dag. Jätte roligt!

Säg Hej till Pontus!

Han ska bo här tänkte vi. En 3årig kastrerad hane. Det är verkligen full rulle här hemma nu, två trötta men förvirrade vovvar.

Fossing som vanligtvis har denna attityden

Går nu omkring och vet inte riktigt vad han ska ta sig för. Pontus är såååå intressant men samtidigt lite läskig. Fossing har varit en riktigt plåga på Pontus så Pontus är inte nådigt trött på Fossing. Men det ska nog lösa sig snart. Nu ligger Pontus vid mina fötter och Fossing ligger i hallen och tuggar på ett öra.

Det ska bli väldigt kul detta för de är verkligen som natt och dag. Pontus är dessutom rätt väluppfostrad vilket man inte direkt kan anklaga Fossing för att vara.

Pontus är ju inte helt trygg i sin nya miljö så han svansar efter mig så fort jag reser mig och Fossing svansar efter Pontus så vi går vårt lilla lemmeltåg här i lägenheten. Jag ska naturligtvis styra upp det sedan om det fortlöper men nu får dom hålla på. Alla måste hitta sin plats.

Fossing fick träffa sin bror Ted igår med. Det var riktigt roligt att se. Han var precis så som Fossing brukar vara. LEEEEEK med mig då! Fossing blev tokig på honom. Jag har aldrig hör honom säga ifrån förut. Det var skönt för själen att se också. Det har varit lite prat om att min hund är dåligt socialiserad och jag måste styra upp det hela osv men det är inte så. Han är bara jävlig!

Ted va så himla fin i sin frisyr! Blev nästan lite sugen. Nästan!