Dominans, hönor och vargar...

En dominant hane?

Eller?

 
"Ta honom ordentligt och lägg ner honom" Jag vet inte hur många gånger jag hört det. Eller det är väl "bara att hålla honom tills han lugnar sig" Jomenvisst, hur många veckor har du? För han ger sig ALDRIG! Han kommer aldrig bli lugn för att jag håller honom. Han blir bara mer och mer frustrerad och går bara mer och mer på stress och adrenalin. Det är inte rätt väg att gå.

Och detta med dominans. "Ojoj, nu försöker han dominera dig" "Har han börjat dominera dig ännu?" "Vänta du bara tills han blir äldre, DÅ kommer dominansen"
Vad är dominans? Om min hund får sin vilja igenom genom att vara överjävlig, är det dominans eller är det bara jag som är korkad som låter honom få som han vill?

Om min hund gruffar för att jag ska flytta mig i sängen. (Ja det har hänt.) Ska jag brotta ner honom på rygg då? Vad vill man ha ut av det? Jag lät han stå, jag flyttar inte på mig bara. Han kan väl stå där och låta tuff om han vill. MIN plats får han då inte. Han har aldrig försökt igen. Det lönade sig inte. Han hoppade ner och la sig i sin bädd och surade.

Dominansteorin är baserad på en studie om hönor i fångenskap. Varken jag eller Fossing är en höna i fångenskap.

Här finns det lite om detta.

http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen

Är det någon som är intresserad kan jag gräva djupare i detta och se om jag kan hitta de vetenskapliga undersökningarna.

I en VILD vargflock. Om vi nu ska jämföra med vargar. Vargar som varken skäller eller viftar på svansen och är rätt långt ifrån våra tamhundar. Vargar i fångenskap är många gånger så stressade att de har ihjäl sina egna valpar och halva flocken är dessutom kastrater... Den forskningen hade jag gärna velat veta mer om. Det måste bli väldigt missvisande?

Men i en vild flock där är det mamma och pappa som parar sig och endast mamma och pappa och varje medlem har en uppgift. Man får sin uppgift utefter det man är duktig på helt enkelt.

Jag är inte Fossings mamma och vi kommer inte vilja para oss med samma tik. Han vet det. Däremot är jag bra på andra sätt. Jag kan gå hemifrån, han får inte följa med, det har jag bestämt och komma hem med 14 kg mat. Bara sådär! Och sen kan jag öppna ett skåp och ge honom något gott att tugga på. Jag är grym på att skaffa föda och hitta på kuliga saker. Jag bestämmer när och var han ska spåra. Han bestämmer ofta vägen när vi är ute i skogen. Det är han duktig på. Jag har världens sämsta lokalsinne.

Jag har gränser, gränser man inte får passera. Jag är kanske för snäll i många sammanhang. Jag vill aldrig gå in i en konflikt som jag inte tänkt igenom. Vad vill jag ha ut? Vad vill jag att hunden ska göra istället? Vad beror detta på?

Fossing jagar barn. Och knuffas. INTE OK! Han är inte van vid barn. Som det är nu får han inte vara lös bland barn förrän han beter sig som folk.  Jag skulle säker kunna dra tag i Fossing och brotta ner honom eller dra honom i örat varje gång han jävlas med barnen men han gör ju så för att han aldrig lärt sig umgås med barn och vems fel är det? Sist jag kollade var det inte ett medfött beteende att umgås med männisobarn.... Därför får Fossing välja. Är man lugn får man vara med. Är man inte lugn får man inte vara med. Igår kväll kunde hund och barn vara ihop utan problem. Under uppsikt!!! Barn och hundar är lite av samma kaliber. "det var inte jag det var HAN som började....."

Man hör bara någon som skriker och så står det en 7 åring och en 15 månaders hund och bara tittar på en med stooooora ögon. "va? Jag har inte gjort något" "Jag skulle bara smyyyyga förbi hunden som en katt och ta hundens boll där borta och då tog hunden mitt lego"..... typ... Och allt detta hinner hända under den hundradels sekund som det tar att plocka upp en tappad servett från golvet..... ;)

Fossing är ju lite som Emil i Lönneberga. Hyss är hans specialitet. Utan tvekan!

Fossing testar och han kan utvecklas till en riktig, riktig odåga om jag inte stoppar det men dominans? Det är som med allt annat som har med hundar att göra. Lönar det sig så upprepas det.  Sen inte sagt att man inte får korrigera. Hoppar man ur bilen utan lov så åker man in igen illa kvickt. Jag vet att många tycker jag är för snäll och jag borde vara hårdare mot honom men måste hård vara fysisk? Jag är inte fysisk av mig. Jag kan inte vara hårdhänt. Däremot så kan jag vara jävligt bestämd men jag skulle aldrig få för mig att vara fysisk mot någon annan.

Men jag anser att problemet är inte att hunden hoppar på folk. Problemet är att hunden överreagerar när det kommer folk.....

Så tänker jag! Jag säger inte att det är så men jag tror att detta tankesättet funkar för oss. Vi har långt kvar men vi har kommit en bra bit på vägen. Vi har (oftast) otroligt roligt och vi lär oss HELA tiden! Är det inte det hela hunderiet går ut på?

Livssnjutar'n