Hundmöten

Våra hundmöten funkar faktiskt rätt bra, så länge jag har supergott godis med mig. Annars tittar Fossing på mig och ser ut att tänka "varför?" på ett äkta pudelsätt. Precis så var det i morse. Jag märkte när vi gick ut genom dörren att pudeln har lite för mycket spring i benen idag. Det är de dagarna fåglarna ska skrämmas iväg och man skuttar fram istället för att gå. Hursomhelst så är det hundmöten som är värst. Vi mötte först någon spanielvariant. Jag bara går och bakom mig hör jag bara duns, duns duns. Det är Fossing som studsar.... Han drar inte i kopplet, han sackar inte efter, låter inte utan det enda är att jag hör hans dunsande i marken bakom mig. Vi har två jätte fina ridgebackar här i området. Två hanar med en väldigt trevlig matte. Den äldre hanen bryr sig inte det minsta. Han vet hur man ignorerar. Den yngre tittar förundrat på Fossing "Vad gör han för något? Kan han sluta med det där?" Doing, doing, doing..... Fossing studsar förbi.

Nu de senaste har det blivit väldigt tydligt att Fossing vill bort från hundarna. Inte överdrivet mycket. Han är inte rädd men det är precis som att han inte vuxit i sitt testosteron och inte vet sin nya roll. Innan skulle han fram till varje pris. Naiv så in i bänken. Alla ska leka och alla ska vara kompisar. Också en osäkerhetsgrej men en väldigt dum sådan. Jag tycker ändå det känns som en bra sak att han inte ska fram till alla. Han litar dock inte på mig fullt ut att jag löser situationen så han släpper inte gärna den andra hunden med blicken men det känns som en liten testosteronfas. Vi får se var det bär hän.

Fossing the camper

Vi har varit och campat några nätter. Himla trevligt faktiskt. Fossing tyckte det var himla bra! Man gör allt tillsammans hela tiden!

Jag blev faktiskt förvånad över hur bra han koppla av. Detta är första kvällen, vi har bara packat in och fixat ordning lite innan vi tände grillen. Jätte skönt verkligen. Det kryllade dessutom av hundar på campingen men det gick bra. När det flyttade in hundar i grannstugan så tittades det och gnydde lite men det la sig snabbt.

Vi var vid värnen och Fossing har nästan badat. Han är inte helt övertygad än om att det är helt nödvändigt men väldigt nyfiken!

Det var en väldigt fin camping faktiskt. Fina vandringsleder precis utanför där vovve fick springa av sig lite. När vi närmar oss campingen börjar det obligatoriska "jag kan inte gå tillbaka riktigt än jag måste lukta lite, på denna oerhört intressanta stenen tex". Det finns ingen hund som kan ha så bråttom och som kan sega så mycket som denna....

Vi var borta i två nätter. När vi kom hem spenderade Fossing ett dygn såhär. Det är jobbigt med semester.

Idag är vi tillbaka i gamla banor igen och tog en liten runda med cykeln. Det gick faktiskt riktigt bra. Klarade tom av hundmöten utan att slå ihjäl oss! Duktiga duktiga hund!


Det börjar kännas som att vi klarar det mesta i "vardagen" nu faktiskt. Sommarstugan med barn som springer omkring med bollar och glömmer stänga dörrar och gärna går omkring i hundhöjd och äter på saker är fortfarande nåt vi inte riktigt behärskar men det kommer.Rom byggdes inte på en dag ;)

Citydog

Jag promenerar väldigt sällan här i närområdet. Antingen tar vi bilen till skogen eller så åker vi till klubben eller miljötränar eller nåt. Att gå häromkring är ingen höjdare. Folk är galna och de har inga problem med att visa det....

Jag tror det blir en sk aktiv promenad när vi promenerar i "stan". Lite måste man hitta på på vägen. Lite platsliggning, lite hoppa upp på bänkar och sådant. Vi får eventuellt jobba lite på avslappningen ;)

Tok är inte helt övertygad om att kossorna är vänligt sinnade. Jag kan någonstans förstå honom.

Det var överlag en väldigt bra promenad. Lugnt och sansat och väldigt trevligt. Trots busslass med Gothia Cup barn lite här och där.

Efter promenaden tyckte husse det var en bra idé att åka och kolla på lite prylar. Så det gjorde vi. Jag och min hund är som vanligt det tråkigaste sällskapet man kan ha. Vi hitta våra egna grejer att syssla med. Så det blev lite miljöträning i industriområde med. Tok är lagom road över mattes galler. Det är liiiite för varmt dessutom. Jag vet inte varför min hund ska klara av att gå på galler men det är säkert bra.

Jaja! ta de där kortet nu så vi kan göra nåt annat sen.

Såhär är läget på Tok just nu. Han är klar...

Vissa saker lär sig Tok rätt fort, vissa saker verkar inte gå in alls. Det är örondroppar nu två gånger om dagen. Så fort jag tar fram den lilla flaskan så smyyyyger hunden in i sovrummet. Bädden är fri! När jag ligger här så ska jag vara ifred.... Tyvärr matte du får ta örondropparna en annan gång.... Det fungerar sådär. Han får sina örondroppar ändå. Jag vet inte riktigt hur det går ihop i hans huvud men lägger sig gör han.

Lite smått och gott från oss.

Tok har promenerat! Det har nog aldrig hänt förut...

Vi har en superbra skog vi brukar åka till ett par/tre gånger i veckan. Där finns det möjlighet för Tok att springa lös. Jag hade en tanke när Tok var valp att jag ska minsann träna så att han går att ha lös överallt.... Ja jag vet men jag har en tendens att sikta lite högt... Det är sån jag är. Grejen med min hund är dock att han kräver rätt mycket yta. När man släpper honom så är det TJOHOOOOOO RUUUUUUUUUUSAAAAAAAAAAA! Jag kan naturligtvis stoppa upp honom och kräva att han håller sig nära men man ser hur det bara spritter i hela hunden och vår promenad består av ett ständigt "Fossing HÄR, Fossing NEJ, HÄÄÄÄÄR!" Osv... Till vilken nytta liksom? Men så idag! Helt otroligt! Han promenerade med mig. Gick och strosa och luktade på pinnar och spatserade liksom? What? Vem har tagit min hund och vad är detta för jycke? Innan någon börjar gasta om jaktlag och koppeltvång så har vi tillgång till gigantiska inhägnade får- och kohagar där markägaren själv sagt att så länge det inte går djur i hagarna är det bara att rusa på! Ibland har Fossing sådan tur att gårdens superdupersöta dalmatinertjej är där och rusar med honom. Det är Fossings absoluta favoritdalmatiner ;)

Jag är grymt avundsjuk på de som lägger in lydnadsträning under skogspromenaderna. Jag skulle kunna klä in hela mig i korv och hänga alla leksaker som finns i snören efter mig och Tok hade kastat en blick på mig och sedan återgått till att undersöka skogen.... Han är inte intresserad. Vi har en fungerande inkallning och jag nöjer mig med det. Men att tro att han kommer för att jag är roligare är bara korkat. Han kommer för att matte blir förbannad annars.  Idag var han dock helt stendöv. När man ropade på honom så bara han fortsätter trava i sakta mak....

Tonåring?

Dominans, hönor och vargar...

En dominant hane?

Eller?

 
"Ta honom ordentligt och lägg ner honom" Jag vet inte hur många gånger jag hört det. Eller det är väl "bara att hålla honom tills han lugnar sig" Jomenvisst, hur många veckor har du? För han ger sig ALDRIG! Han kommer aldrig bli lugn för att jag håller honom. Han blir bara mer och mer frustrerad och går bara mer och mer på stress och adrenalin. Det är inte rätt väg att gå.

Och detta med dominans. "Ojoj, nu försöker han dominera dig" "Har han börjat dominera dig ännu?" "Vänta du bara tills han blir äldre, DÅ kommer dominansen"
Vad är dominans? Om min hund får sin vilja igenom genom att vara överjävlig, är det dominans eller är det bara jag som är korkad som låter honom få som han vill?

Om min hund gruffar för att jag ska flytta mig i sängen. (Ja det har hänt.) Ska jag brotta ner honom på rygg då? Vad vill man ha ut av det? Jag lät han stå, jag flyttar inte på mig bara. Han kan väl stå där och låta tuff om han vill. MIN plats får han då inte. Han har aldrig försökt igen. Det lönade sig inte. Han hoppade ner och la sig i sin bädd och surade.

Dominansteorin är baserad på en studie om hönor i fångenskap. Varken jag eller Fossing är en höna i fångenskap.

Här finns det lite om detta.

http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen

Är det någon som är intresserad kan jag gräva djupare i detta och se om jag kan hitta de vetenskapliga undersökningarna.

I en VILD vargflock. Om vi nu ska jämföra med vargar. Vargar som varken skäller eller viftar på svansen och är rätt långt ifrån våra tamhundar. Vargar i fångenskap är många gånger så stressade att de har ihjäl sina egna valpar och halva flocken är dessutom kastrater... Den forskningen hade jag gärna velat veta mer om. Det måste bli väldigt missvisande?

Men i en vild flock där är det mamma och pappa som parar sig och endast mamma och pappa och varje medlem har en uppgift. Man får sin uppgift utefter det man är duktig på helt enkelt.

Jag är inte Fossings mamma och vi kommer inte vilja para oss med samma tik. Han vet det. Däremot är jag bra på andra sätt. Jag kan gå hemifrån, han får inte följa med, det har jag bestämt och komma hem med 14 kg mat. Bara sådär! Och sen kan jag öppna ett skåp och ge honom något gott att tugga på. Jag är grym på att skaffa föda och hitta på kuliga saker. Jag bestämmer när och var han ska spåra. Han bestämmer ofta vägen när vi är ute i skogen. Det är han duktig på. Jag har världens sämsta lokalsinne.

Jag har gränser, gränser man inte får passera. Jag är kanske för snäll i många sammanhang. Jag vill aldrig gå in i en konflikt som jag inte tänkt igenom. Vad vill jag ha ut? Vad vill jag att hunden ska göra istället? Vad beror detta på?

Fossing jagar barn. Och knuffas. INTE OK! Han är inte van vid barn. Som det är nu får han inte vara lös bland barn förrän han beter sig som folk.  Jag skulle säker kunna dra tag i Fossing och brotta ner honom eller dra honom i örat varje gång han jävlas med barnen men han gör ju så för att han aldrig lärt sig umgås med barn och vems fel är det? Sist jag kollade var det inte ett medfött beteende att umgås med männisobarn.... Därför får Fossing välja. Är man lugn får man vara med. Är man inte lugn får man inte vara med. Igår kväll kunde hund och barn vara ihop utan problem. Under uppsikt!!! Barn och hundar är lite av samma kaliber. "det var inte jag det var HAN som började....."

Man hör bara någon som skriker och så står det en 7 åring och en 15 månaders hund och bara tittar på en med stooooora ögon. "va? Jag har inte gjort något" "Jag skulle bara smyyyyga förbi hunden som en katt och ta hundens boll där borta och då tog hunden mitt lego"..... typ... Och allt detta hinner hända under den hundradels sekund som det tar att plocka upp en tappad servett från golvet..... ;)

Fossing är ju lite som Emil i Lönneberga. Hyss är hans specialitet. Utan tvekan!

Fossing testar och han kan utvecklas till en riktig, riktig odåga om jag inte stoppar det men dominans? Det är som med allt annat som har med hundar att göra. Lönar det sig så upprepas det.  Sen inte sagt att man inte får korrigera. Hoppar man ur bilen utan lov så åker man in igen illa kvickt. Jag vet att många tycker jag är för snäll och jag borde vara hårdare mot honom men måste hård vara fysisk? Jag är inte fysisk av mig. Jag kan inte vara hårdhänt. Däremot så kan jag vara jävligt bestämd men jag skulle aldrig få för mig att vara fysisk mot någon annan.

Men jag anser att problemet är inte att hunden hoppar på folk. Problemet är att hunden överreagerar när det kommer folk.....

Så tänker jag! Jag säger inte att det är så men jag tror att detta tankesättet funkar för oss. Vi har långt kvar men vi har kommit en bra bit på vägen. Vi har (oftast) otroligt roligt och vi lär oss HELA tiden! Är det inte det hela hunderiet går ut på?

Livssnjutar'n

Im back

Såå! Efter ett ganska långt uppehåll börjar motivationen sakta komma tillbaka! Ibland känns det som att man inte har så där himla mycket att dela med sig helt enkelt.

Här kommer en liten bättre version av klippet nedan också.

En liten träningsfilm