Det är dessutom en riktig liten skitunge som morrar åt Fossing för att inte Fossing ska hoppa upp i sängen. Fossing har inte funnit sig helt i storebrorsrollen än och tittar lite förbryllat på honom innan han kommer till mig och ber mig maka på mig så att han kan ligga där istället. Nu tillåter jag ju naturligtvis inte att Fnatt håller på så! Han åker själv ner från sängen men det hindrar ju inte honom från att försöka igen.
Det enda Fossing inte tolererar är att man kliver på honom när han sover och om man trängs i fönstret! Viktiga grejer!! Det är en väldigt snäll lekfarbror. Det är lite klurigt också för Fossing får väldigt ofta sin vilja igenom för han är riktigt riktigt listig så han får nästan alltid sin vilja igenom i slutändan. Han går bara en annan väg. Vill han ha Fnatts tuggben så tar han Fnatts tuggben genom att lura iväg honom till köket eller till ett fönster eller liknande. Fnatt verkar vara precis likadan men har mycket kvar att lära. Det kommer bli himla intressant när de två har funnit varandra fullt ut och börjar samarbeta. Man försöker vara rättvis och sätta upp tydliga regler men sedan så står man där som ett fån överlistad av två hundar.
Det är himla roligt för båda hundarna kommer till mig när de behöver hjälp med något. Är den andra för jobbig eller om man blivit av med ett tuggben eller så så kan oftast matte fixa det. Om man är en Fnatt kan man även gömma sig i buskarna när man hamnar lite i underläge. Fossing är ju trots allt snabbare och starkare även om Fnattvalpen vägrar inse det. Det är himla roligt att man fått kontakt och förtroende på så kort tid!
Han verkar känna sig hemmastadd den lille!
Jag är rätt nöjd med att vi inte hunnit få hit en ny soffan har kvar den 30 år gamla soffan som ingick i huset för man kan nämligen gräva i soffan.
Vi har inte en enda sork kvar under täcket i sängen heller. Fnatt har fångat allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar