Överslag

Var hos min bror igår och åt middag. Fossing blir helt skogstokig när man kommer innanför dörren! Han studsar, piper och gör allt för att komma fram och hälsa. Håller man honom 5 minuter och har förbud på att hälsa på hunden så lugnar han sig och hälsar knappt på folk. Möjligtvis en liten snabb sniff på handen och sen skiter han i alla. Han är liksom inte tokig i folk han verkar bara inte veta vad han ska göra. Det har kommit nu det senaste. När han var mindre så sket han fullständigt i när folk kom och hälsa på nu river han både folk och allt i närheten.

Det kan inte vara lätt att vara könsmogen men det går väl över.

Han bryr sig inte det minsta om fyrverkerier. Det är himla bra. Han stannade upp och lyssnade lite när de första lät men nu reagerar han inte alls och här smäller det bra! Nåt rätt har man gjort i alla fall ;)

Världens bästa hund ligger nu och sover, laddar för i kväll då bär det av till stugan för nyårsfirande.
Vad ska man med fårskinnsfällar och fina hundbäddar till när man kan ligga på mattes kläder? Bästa platsen om du frågar honom.

Att ha tråkigt

Det står lite här och där att pudlar lätt får tråkigt och hittar på egna grejer att göra. "Men harregud hur svårt kan det vara?? Aktivera hunden!!" Tänkte jag och gick och köpte mig en pudel. Jag har aldrig varit med på maken till uttråkad hund! Han går och plockar saker här i lägenheten. Han gör inte sönder något, bara flyttar på det, petar och puffar och undersöker. Lär sig öppna köksskåp och skäller lite på grannarna.

Han är görgo, ligger på mina fötter när jag sitter och pluggar och har inga problem med att koppla av men det händer helt klart för lite! På kvällarna framförallt! Fast det spelar ingen roll hur mycket som händer, han kan alltid göra mer!

Sötnöt!

Husse får köpa hus snart så vi får en trädgård att busa i ;) Fram till dess får jag hälsa på kusinen min på Blåstjärnan och köpa sådana där kluriga spel! Jag kan inte hjälpa det men jag tycker ju synd om honom när han går runt och har sååååååå tråkigt! 

Förortshunden Fossing

Jag är lite lat.... Och Fossing är väldigt tråkig att ha i koppel för tillfället så vi promenerade ner till rastgården som ligger här nere. Tänkte försöka få till lite inkallning med lite annan form av störning. Det är spårvagnar och en väldans massa folk i rörelse så det kan säkert vara nyttigt. Sagt och gjort, kommer ner och möts av: 

Jag måste få gnälla lite, hur svårt kan det vara?? Nu ska rastgården stängas om det inte blir ändring. Men det verkade hyfsat nystädat iaf. 

Fossing blev helt tossig när han fick rusa runt. Flera dagar i koppel är inget för en ungpudel!

Inkallningen fungerade riktigt bra! Är riktigt nöjd idag faktiskt. Vi fick sopbil som störning bl.a. Det låter en del när den tömmer glas.

¨

Men för att vara döv så lyssnade Tok riktigt bra! 

Jag var även väldigt noga med att han skulle komma in hela vägen till mig. Så mitt i leken så stannade jag upp och kallade in. Gav lite godis och fortsatte sedan leka. Fungerade helt klart över förväntan. Den senaste tiden har han ju bara flamsat omkring och vägrat sluta leka men ni kunde jag sätta honom och fånga honom för att sedan släppa och fortsätta leka! 

Naturligtvis så kom det 3 tomtar som var på väg fram till staketet med sina hundar. Jag stoppade dom genom att låta riktigt riktigt arg men det hindrade ju inte Fossing från att flippa helt. Jag skulle precis koppla upp honom och gå därifrån när dom kommer och pajjar mitt goda humör. Naturligtvis! Fattar inte hur människor tänker. Jag kommer aldrig få en fungerande inkallning.... Eller kunna ha honom bland andra hundar känns det som... men men, vi fortsätter jobba! 

Nu är vi hemma igen och laddar batterierna för att kunna reta gallfeber på matte i eftermiddag! 

Fossing har kommit på en ny rolig lek!

När matte tappar kopplet är det skitkul att flamsa omkring precis så långt ifrån att matte inte kan fånga. DET lär han sig på två gånger. Att gå i koppel ta flera månader tydligen att lära sig... Varför jagar man honom? Varför gör man det när man vet att det är fel!? Jag tappar honom på så olämpliga ställen så man får lite panik. Igår var enormt roande för alla andra runt omkring.... Vi ser en pudelätar-varningstriangel med tillhörande bil. Triangeln ska dödens dö, men vi överlever (triangeln med) och går förbi. Detta är på en gångbana så det är lite trång att gå förbi bilen, Fossing måste ju titta bakåt för där kommer en hund. Smack! går rätt in i bilen. Han blir naturligvis väldigt förvånad och skuttar åt sidan, jag med klumpiga vantar tappar kopplet. TJOOOHOOOO!! Tycker Fossing. Jag får lite panik för det är två hundar i närheten. (Ni som hört mig innan kanske förstår att jag vill helst inte att han ska rusa fram till grannarnas hundar..... Det får INTE hända!) Så jag skuttar först upp på gräsmattan och tjoar för att han ska komma men det tänker han minsann inte göra. Han drar inte heller utan han skuttar bara runt mig som om jag vore någon j****a julgran!

Samma händer ju naturligtvis idag (vi krockar inte med stillastående bilar utan jag tappar honom bara). Två snälla pensionärer stannar mitt i backen och fnittrar åt den glada hunden! Himla tur att dom var snälla och icke hundrädda! Fossing tycker verkligen att det är det absolut bästa som finns! Här går man och tjatar i en timme om hur man ska gå i kopplet och sen tappar man kopplet NANANANANA MATTE ÄR PUCKAD!!

Men annars gick det rätt bra. Vi har tränat på avancerade saker idag! När matte säger Fossing så ska man reagera!

Vadå?? Jag har inte gjort nåt!

Semesterfirare och rådjur

Det kryllar av rådjur! Stackarna måste ha jättedåligt med mat. Det är ju inte direkt urskogen vi bor i. Det i kombination med att folk är lediga och ute på dagarna gör livet lite tråkigt för tok för jag vågar inte ha honom lös. Han är inne i en sån extrem spökålder så han ska fram till ALLT och undersöka. Stannar man så lyssnar han frenetiskt efter saker. Helt normala saker som att någon stänger en dörr kan vara ett tecken på jordens undergång. Men så fort jag hittat linan som spårlöst försvunnit så tar jag nog på den och går ut för att aktivt träna på inkallning enligt konstens alla regler. Tillbaka på noll, eller -1. 

Så denna veckan blir det fokus på fokus i koppel helt enkelt. Man får inte bete sig hur som helst för att man är tonåring (det sa min mamma med när jag var tonåring men hon fatta ju INGENTING!!!) 

Det är helt fascinerande hur det skiftar från dag till dag. Vissa dagar är han hur go som helst. Andra dagar har han aldrig hört sitt namn. Men det är kul, man ser ju samtidigt framstegen. Om man bara slutar fokusera på det som inte fungerar så ser man ju faktiskt att det går framåt! Och nu är det lite den tiden som bara är att vänta ut, sen en vacker dag så släpper det. 

Vad gör du matte? Skriver du om mig?? 

Klockan är över 17

Min husse kommer snart!

Det hade varit väldigt kul att veta hur han vet det!

Så mycket känslor!

Väldigt könsmogen. Promenaden nu var verkligen en tålamodsprövning.... Man kommer ingenstans om man inte uppför sig. Stissar man omkring/drar i kopplet eller på annat sätt är jobbig så kommer man ingenstans. Jag tror vi kom 3 km på 1,5 timme idag. Hundmöten ska vi inte prata om....

Men det är lite synd om honom samtidigt. När man kommer in har han lite svårt att komma till ro och det bara sprutar hormoner ur honom. Vi har ju väldans massa hundar häromkring så det luktar nog väldans gott. 

Inte lätt att vara tonåring, tjejer och kompisar är det som gäller. Å matte fattar INGENTING! 

Men jag inbillar mig att i slutändan så är det värt det. Det är himla kallt att stå still i 10 minusgrader! Det kanske går att korrigera vissa saker men jag får inte till det riktigt och då är det nog bättre att göra såhär. 

Det ska bli kul att se vad det blir av detta i slutändan! 

hallå? hallå?? HALLLLÅÅÅÅ!!!!!!

Matte? Leka boll?

Matte?!?! BOLL!

MAAAATTTTTTTTEEEEEE!!!!! Hallå? Jag är faktiskt här!

God fortsättning önskar vi!

Hoppas ni haft en bra jul! Vi har vilat och busat i snön!

Fossings jullov är nog snart över. Han tar saker med ro och börjar få riiiiiiktigt tråkigt så träningen startar kanske upp snart igen. Att åka omkring och fira jul var ju ingen match för Tok. Mer än två veckors vila blir det nog inte, då har vi inget hem kvar...

Julknäck i öronen

Det är svårt att träna hund! Jag har dessutom en tendens att tänka "men han kan inte det" eller "det går inte" MEN TRÄNA PÅ DET DÅ!!!

Nu när helgerna är slut är det fokus på att han inte ska vända på en 5 öring om man försöker ta i halsbandet. Han kommer in till en när man ropar men han går inte att koppla.... Varför gör man sådana misstag? Det är lite lathet i träningen tror jag... Men vissa saker är så tråkiga att träna på ju. Det ska ju bara fungera!

Just nu är han tokig. Igår skällde han ut två tavlor hemma hos mamma och när kyrkklockorna satte igång var han nog helt säker på att han skulle dö! Det spökar! Han vägra dessutom gå ner för mammas trappa... Det är farligt att leva! Så nu är han lite allmänt disträ och säger man något så tittar han på mig och säger NÄ! tänker jag inte göra!

Det är trixit nu för man har inget riktigt att erbjuda. Lek och godis är väl kul så länge det inte finns något annat. Så nu är det lite mer "gör det bara"- attityd från min sida. Jag inbillar mig att det kommer bli bättre och fram tills dess underhåller vi bara de delar som krävs i vardagen. Samtidigt som han är en liten fegis så är han ganska bestämd i sina åsikter. Men lite jävlar anamma måste man ju ha.

Nu när vi kommer hem ska jag ta i halsbandet, kanske sätta honom ner innan han får rusa iväg igen när man kallat in honom. Lite mer "kom och var hos mig" inte "kom och hämta godis". Jaja det är säkert självklart för de flesta men jag missade det.

Jag måste släppa tankarna att saker och ting inte går, men inga av våra andra hundar har ju gått att ha lösa hur som helst så man har ju det lite inpräntat i sig. Jag litar inte på Fossing pga av våra andra hundar. Jag har en tendens att utgå från att det inte ska fungera så jag testar inte ens. Som tex när man går med koppel så använder jag kopplet först, försöker inte ens be om kontakten. Stenhård träning på att bara ha kopplet som en säkerhet mellan oss. Man slutar ju kommunicera med hunden för att kopplet sitter där sen undrar man varför hunden går dåligt i koppel. Inte använda kopplet och få honom att lugnt och stilla stanna hos mig när han kommit in när han är lös är nästa års första övningar!

Första julfirande är över!

Vilken vovve det är ändå. Han la sig och sov mitt på golvet i allt julstök, Stella råkade trampa på honom, han bara fnyser lite och lägger sig på lite lämpligare ställe (naturligtvis har vi stenkoll på både barn och hund men ett felsteg kan det bli när man är dryga 3 år). Ungarna är ju också helgoa och jätte snälla mot honom.

Ett och annat tjuvnyp har det förstås blivit, små minimänniskor är kanske lite svåra att förstå men om man är lugn och stilla så får man smaka på dom. Dom smakar ju så hiiiiimla gott om händerna! 

Det har varit fullt upp i ett par dagar! Stella snälla sätt dig ner och ät, annars har ni snart inget kvar att äta. Fossing NEJ, inte ta den. Fossing NEJ, inte jaga barnen! Låt bli hunden när den sover! Håll tallriken högre upp!  NEj Fossing inte Legot! Ungefär hela tiden. 

Inkallningen har gått himla bra dessutom, förutom att han stannar 1 meter ifrån mig och inte går att fånga. Gör om gör rätt!

Men jag tror Tok kommer bli bra när han blir klar! Det är himla kul att se att hans största problem är att INGEN vill leka med den stackars uttråkade hunden! 

Nu är alla på plats ;)

Nu har saker och ting börjat ordna upp sig. Tittar på Nalle Puh. 

 Snönos!

 Var är bollen?

 HÄR är bollen!

Det börjar faktiskt kännas som att man kommer överleva dessa dagarna ;)

Han är bra med barn.... Neeeee det är han ju inte!

Fossing firar jul med en pudels intensitet. Vi är nere i stugan med Kalles föräldrar och syster med barn. Stackars Stella är 3 år och ganska lagom hög. LEKAAAAAAA säger Fossing. Genom att nafsa Stella i armen. Jättepopulärt, det är ungefär som om någon av oss skulle bli nafsade i armen av en isbjörn. Men han vill ju bara leka lite är ju den kommentaren man vill ha då. Eller?!?

Sture är 6 år och något högre. Han fick en pudelkaratespark i bröstet som hälsning igår.... Svärfar fick sig en utskällning i morse. HALLÅÅÅÅÅÅÅ! STÅ INTE BARA DÄR OCH VAR TRÅKIG!!

Nu har jag en hund som tar omvägar för att komma undan mig och ger sig på resten av familjen så fort han får chansen. Matte är ju bara sur och arg, inge kul alls så han lever total rövare på resten av familjen.

Släpper man ut honom i trädgården så går han inte att få in igen och har man honom inne så lever han rövare tills han får komma ut igen...

Nej, han fick inte göra sådant som valp, han var en snäll valp som gick att ha i möblerade rum och bland folk. Han vaknade upp för ett litet tag sedan som rebell...

Men GOD JUL... ;)

Vad är det värt?

Pillpelle här hemma har ju en tendens att gå och plocka saker när han har tråkigt. Framförallt värmeljus men egentligen allt han kommer åt. Så igår så sa jag till honom att gå och lägga sig, då kommer han fram till mig, nosar i händerna konstaterar att jag hade inget att erbjuda, glor lite purket på mig och vänder helt enkelt på klacken och fortsätter att plocka med allt han kan hitta.....

Där någonstans såg jag min inte ens påbörjade tävlingskarriär försvinna iväg!

Vi har nu påbörjat den envetnes kamp, lägg dig betyder lägg dig, inget annat.

Jag kanske skulle skaffat en pipschäfer istället? Svaret "yes mam, whatever you say" känns ibland mycket trevligare än "Varför?"

Inkallning.... hur svårt kan det vara?

För ett tag sedan så funkade det ganska bra. Så länge inte störningen sprang över oss kom han allt som oftast. Nu kommer han visserligen men allt, precis allt är superintressant så det blir en himla massa tjat och det känns väldigt opålitligt. En vacker dag kommer han dra. Och koppelpromenader är ju såååå tråkigt! Lina funkar säkert jätte bra på hundar som använder alla fyra benen men det kommer resultera i ett eller två brutna ben. Den är intrasslad i precis allting och jag hinner aldrig trampa på den ändå. Fattar inte det där. Men jag har ju lyckats kalla in honom både 3 meter från två rådjur och från fågleljakt så vi borde ha en grund att utgå ifrån iaf. 

Jag hoppas att det går över lite av sig självt när han inte är riktigt så disträ som han är nu.... Får det går väl över, snälla säg att det går över!! Han är tokig! Jag skulle kunna sätta en blytyngd i kopplet och släppa ut honom, han hade haft ungefär lika mycket kontakt med den. Den hade nog kanske tom varit roligare..... ALLT ska undersökas! Varenda människa, hund, cykel, fågel, spår i snön.... 

Planen ser ju annars ut som så att det är Rallylydnadskurs med start den 25:e januari. I den ingår det sitt, ligg, stanna, backa och gå fint tror jag.... Tja, det kan vi ju redan men Tokfrans kan ju inte vara i samma land som andra hundar utan att bli galen så det tänkte vi öva på istället. Inomhus! Sedan börjar kurserna på BK i mars och då tänkte vi hoppa på någon lydnadskurs där. Antagligen den där lydnadsintrokursen, för jag tror inte vi platsar riktigt på LK1 kursen än. Just nu känns det som att vi aldrig kommer kunna gå en kurs för det går inte att vara bland hundar men "alla andra" klarar ju det så någon gång kanske vi också gör det. 

Det hade varit roligt att starta LK1an i vår, första tävlingen på hemmaplan är i början på maj men jag vete tusan om det kommer gå. Platsliggningen måste ju sitta som berget framförallt. Just nu kan vi ju inte ens promenera utomhus så.... ;) Men det är min plan, går det så går det. Han har ju en tendens att vakna upp helt plötsligt och vara en helt annan hund. Vissa veckor funkar allt och det är så himla kul, sen funkar det inte ens att gå i koppel... Men spåra kan han min tok! ticktackticktack en apport, ticktackticktack en apport! Så appellen ska vi försöka oss på med fast till hösten så vi hunnit spåra ordentligt innan! Jag vet inte om man hinner träna lydnaden till den också men det borde gå. Är ju snarlik LK1:an.. ;)

Ett ganska långt inlägg om ingenting. Det är lite så jag är. Läser och skriver mest hela tiden. 

Ja just det ja. Jag fick ju en tidig julklapp så jag beställde Fredrik Steens böcker och "släpp kontrollen lös" Ska jag läsa över jul. Vidga mina vyer lite. 

Jag funderar även på att utbilda honom till servicehund! Han är grym på att bädda sängar! "Vadå?? är jag i vägen??"

Jag förflyttar hundtjatet ut hit. De som inte är intresserade kan ju helt enkelt låta bli att komma hit ;)

Jag är nördig helt klart. Både med skrivande och med hund. Kanske mest hund dock....

Tänkte försöka uppdatera lite här  hur det går för mig och min tok. Han har precis påbörjat sitt jullov och kommer endast busa omkring i snön ett litet tag framöver. Lite välförtjänt vila efter en ganska intensiv höst. Han är dessutom väldigt mycket tonåring, bara tjejer och kompisar som gäller och jag fattar ju INGENTING, låt mig VA!! Förutom när vi passerar pudelätande soptunnor eller annat läskigt, då är matte helt plötsligt väldigt bra att ha.

Så just nu är det kanske lite lågsäsong och kommer bli lite mindre uppdateringar och kanske lite mer om ditt och datt men i januari börjar första kursen och då är vi på gång igen!

Jag vill jättegärna ha era kommentarer! Alla tankar och funderingar är välkomna!